onsdag 21 december 2016

Juluppropet. eller Vad ska en god kristen göra? eller Dubbelfel i ett gott syfte

Jag tror att du handlar i Jesu anda om du ger allt du äger till de fattiga. Eller åker till Jordanien och jobbar som volontär i ett flyktingläger om du tror att detta är det bästa sättet att hjälpa.

Jag tror däremot att det finns begränsat med stöd i Bibeln för att du, med det kristna budskapet som grund, kan ta av någon annan för att göra det du anser gott. Personen du tar ifrån har måhända en annan uppfattning om vad som är gott. Det är här politiken (kejsaren på Jesu tid) kommer in, som beskattar och fördelar. 

Det är en fundamental skillnad mellan att själv göra något, respektive att föreskriva hur någon annan ska agera. Kyrkan kan och bör självklart hjälpa de utsatta människor som man kommer i kontakt med, lika väl som kyrkan både kan och bör uppmana sina medlemmar att handla i kristen anda för att hjälpa sin nästa. Jag ser heller inte något problem med att kyrkan manar den världsliga makten att göra vad den kan för att hjälpa utsatta människor.

Men när kyrkan gör specifika uttalanden om HUR denna hjälp bör utformas, till vilka den ska ges och under vilka förutsättningar, då har man gått in på den arena som i ett sekulärt samhälle är förbehållet politiken. Och politiska förslag ska värderas från deras genomförbarhet och konsekvenser i ett helt samhällsperspektiv och ställt emot andra prioriteringar. 


Det är inte självklart att det bästa goda är att locka människor till långa och farliga resor som ofta bidrar till att finansiera kriminella organisationer. Det är heller inte självklart att det bästa goda är att använda våra skattemedel för att erbjuda de människor som lyckas ta sig till Sverige en svensk levnadsstandard, i stället för att använda dessa medel för att hjälpa till att skapa drägligare förhållanden i flyktingläger runt om i världen. Och det går säkert att hitta många andra, både angelägna och viktiga, sätt att använda våra skattemedel för att göra gott. 

Det är många och svåra prioriteringar. I Sverige har vi en ordning där politiker fattar beslut om prioriteringarna och sedan, i alla fall ibland, får politikerna också ta ansvar för konsekvenserna.

Svenska Kyrkan gör, enligt min mening, dubbelfel. Dels uttalar man sig om något som ligger utanför kyrkans kompetensområde, dels duckar man när det kommer frågor om genomförbarhet och prioriteringar. Man gör det säkert i ett gott syfte och sannolikt också i god tro - att detta är bästa sättet att hjälpa dessa utsatta som flyr från krig och utsatthet, men undergräver därmed sin egen trovärdighet som bärare av ett religiöst och inte ett politiskt budskap. Det är synd. 

lördag 10 december 2016

Lidingös Liberaler bygger på tunn is

Ledande Liberala politiker på Lidingö skriver i SvD att "Moderat bostadspolitik blir dyr för lidingöborna". I sitt inlägg använder de begreppet "försörjningskvot", vilket betyder "hur många personer som försörjs av varje arbetsför kommuninnevånare", och där de som försörjs kan vara barn eller äldre. Jämförelser görs sedan med några andra kommuner i Stockholmsområdet, där andelen äldre och barn är mindre än på Lidingö. Detta används sedan som argument för att fler unga vuxna behövs, för att med skattemedel finansiera omsorgen om barn och äldre. Och slutsatsen är att det behövs mer bostadsbyggande på Lidingö för att attrahera fler unga vuxna.

Det finns två svagheter i Liberalernas resonemang. Den första är uppenbar. Unga vuxna har en tendens att skaffa barn. Så om det flyttar in fler unga vuxna, kanske det skulle medföra ett positivt kommunalekonomiskt netto de första åren, men sannolikt negativt snart därefter. Nu finns dock det kommunala skatte- och inkomstutjämningssystemet som eliminerar dessa effekter.

Vilket för över på den andra svagheten med Liberalernas argumentation - det kommunala skatte- och inkomstutjämningssystemet. Kommuner med många barn och gamla får kompensation för detta genom systemet. Exakt hur det fungerar finns det nog bara några få ekonomer som förstår, men systemet är utformat så att en hög andel barn eller äldre inte ska drabba den kommunala ekonomin. En kommun med många äldre får bidrag genom det här systemet, likaså om en kommun har en stor andel barn. Det finns många åsikter om det här är en bra tingens ordning, men det är de spelregler som gäller idag.

Det finns argument för att bygga mer likväl som argument för att bygga mindre, beroende på hur man vill se Lidingö utvecklas; som villastad med blandad bebyggelse av villor och flerfamiljshus, som expansiv närförort till Stockholm eller något annat.

Men kommunalekonomiska argument utgående från skattebas är nog ungefär lika hållbara som nattgammal is - i alla fall med nuvarande kommunala skatte- och inkomstutjämningssystem.

torsdag 24 november 2016

Moderat försvarspolitik går framåt - bit för bit

På eftermiddagen idag genomfördes ett moderat försvarsseminarium. På seminariet talade cheferna för armén och flygvapnet, Karl Engelbrektson och Mats Helgesson, om hur de ser på nuläget och utmaningarna framåt för deras respektive försvarsgrenar. (Marinchefen hade tyvärr förhinder, men Hans Wallmark som håller i aktiviteterna lovade att han ska inviteras vid nästa tillfälle.) Detta utifrån det försämrade säkerhetsläget och att det nya försvarsbeslutet har börjat genomföras från årsskiftet. 

Kristina Bergendal, vice chef på Must, beskrev hur underrättelsehotet mot Sverige ser ut och vilken utveckling hon ser när det gäller framtiden. Nyligen presenterades utredningen av Sveriges försvarspolitiska samarbeten inklusive Nato av ambassadör Krister Bringéus. Utredningen har väckt stor uppståndelse och Krister Bringéus redogörde för utredningens slutsatser. 

Alla föredragen var mycket intressanta, även om Krister Bringéus hade den i särklass mest humoristiska framställningen. 

Dagens spontana applåd kom när arméchefen fick frågan: "Klarar försvarsmakten av att absorbera de ökningar av försvarsanslaget som ni nu får? (Vilket har ifrågasatts av en del politiker på vänsterkanten)". Svaret var "Om jag skulle ställas inför situationen att få substantiellt ökade resurser så skulle jag anta den utmaningen". Och med lite eftertanke kan konstateras att svaret innehåller flera bottnar. 

Dagens kanske mest intressanta iakttagelse var det som inte uttalades - krav på en ny försvarsberedning. Varken Tomas Tobe eller Hans Wallmark sa något om behovet av en sådan. För oss som har följt både för- och efterspel till senaste försvarsbeslutet är det bara att tacka för. Det är inte ny beredning som behövs men framför allt ökade anslag. 


Med ett moderat krav på Nato-medlemskap, ska moderaterna självklart också ha som mål att Sverige ställer upp på det mål som Nato har bestämt att alla medlemmar ska ha: två procent av BNP till försvaret. 

onsdag 23 november 2016

Miljöpartist på villovägar - om flyktingmottagande och hållbart bostadsbyggande på Lidingö

Miljöpartisten Thomas Bengtsson försöker argumentera för att Lidingö som "rik kommun" ska bygga mer. För att få ordning i diskussionen kan det vara bra att känna till några saker som Thomas Bengtsson möjligen inte känner till, eller väljer att inte nämna.

TB: "Danderyd och Lidingö är ännu glesbebyggda enklaver mitt i Stockholmsregionen."
Lidingö är Stockholms regionens fjärde mest tätt befolkade kommun och Sveriges femte mest tätt befolkade kommun. Det finns alltså 284 kommuner i Sverige och 21 i Stockholms län som har lägre befolkningstäthet än Lidingö.
TB: "Den stora flyktingvågen nådde aldrig hit..."
Under den okontrollerade invandringen hösten 2015 etablerades akutboende för migranter på Lidingö, med med många engagerade och stöd från både ideella organisationer och Lidingö stad. Lidingö har till och med i dag tagit emot varje nyanländ som med stöd av (den iofs orimliga) tvångslagstiftningen har placerat på Lidingö.
TB: "Nu måste också rikemanskommunerna komma in i matchen och bygga ett samhälle för framtiden".
Vad som avses med "rikemanskommunerna" är inte helt klart. Men om Thomas Bengtsson tror att Lidingö är rikare än andra kommuner, så har han troligen missuppfattat hur det kommunala skatte- och inkomstutjämningssystemet fungerar. Om en Lidingöbo får högre inkomst, kommer det inte att påverka Lidingö stads skatteintäkter mer än vad det påverkar alla andra kommuners skatteintäkter. Om en höginkomsttagare flyttar till Lidingö kan det, i värsta fall, till och med medföra att Lidingö stad förlorar skatteintäkter. Att systemet får absurda konsekvenser är uppenbart för de flesta, men det saknas tyvärr majoritet i riksdagen för att åtgärda detta. Oavsett, så finns det inte mer pengar i den kommunala kassan på Lidingö än någon annanstans. Talet om "rikemanskommun" är retorik, utan förankring i verkliga förhållanden.
TB: "Det är dags att våga planera en hållbar stad."
Planeringen för en hållbar stad är just det som Lidingö gör. Ett ohämmat byggande blir inte hållbart, vilket inte minst 60-talets miljonprogram är ett skrämmande exempel på. Många av dessa är idag utanförskapsområden. Bostadsplaneringen för Lidingö innehåller nya bostäder, men på en rimlig och hållbar nivå. Vi vill inte bygga nya utanförskapsområden.

Lidingö stad har tagit och fortsätter att ta sitt ansvar. Men vi ska inte förstöra en fin kommun, bara för att tillgodose gränslösa expansionsideologer.

söndag 17 november 2013

Regeringen och försvaret - ömsom vin och ömsom vatten

Enligt pressmeddelande har regeringen beslutat om utökning av den ekonomiska ramen för en helt nödvändig anskaffning av nytt signalspaningsfartyg är naturligtvis bra. Dock - om beslutet innebär att finansieringen ska ske inom oförändrad totalram för materielanskaffning, är det naturligtvis inte bra. Detta framgår inte av pressmeddelandet, men risk finns för det senare.

Vad som däremot verkar mycket märkligt är att försvaret själva inte får fatta beslut om att anskaffa utrustning för strid i mörker, eller för den delen tele- och datakommunikation. Framstår inte som helt självklart att de besluten blir bättre av att fattas av regeringen, än att försvarsmakten själva klarar ut dessa beslut.

fredag 10 maj 2013

Framtiden för Ekerö

Hemma igen efter ett intenstivt dygn med femton moderata vänner från Ekerö. Vi har arbetat med att forma politiken för Ekerö - med siktet inställt efter 2030.

Efter att hösten i fjol och början av 2013 har ägnats åt att samla intryck - lyssna, lyssna och lyssna - har vi nu börjat forma den vision som Ekerömoderaterna ser för Mälaröarna. Det är otroligt intressant och givande. Från vildvuxna och spretiga diskussioner när vi började för ett halvår sedan, kan vi nu börja se konturerna till den vision som vi vill ska bära Mälaröarna framåt. Men även en del mycket konkreta idéer om vad vi ska gå till val på 2014.

Där ryms alltifrån tankar på utveckling av centrum, kompetens inom äldreomsorg till idéer kring ungdomar och skola. Mer ska inte skrivas här - det vore att föregripa de fortsatta diskussionerna innan arbetet är färdigt. Men det är fanatstikt roligt att vi nu har kommit så här långt!

fredag 8 mars 2013

En moderat försvarspolitik för framtiden

Riksdagen beslutade 2009 att försvaret ”.. enskilt och tillsammans med andra..” skulle ha förmåga att ”…försvara hela Sverige..” samt ”… värna suveräna rättigheter och nationella intressen…”. Tidpunkten då försvaret skulle klara detta var 2019.

Redan två år efter beslutet, vid Folk och Försvars konferens i Sälen 2011, informerade ÖB om att det försvarsbeslut som fattats 2009 inte var finansierat för tidsperioden efter 2014. Han bedömde då att det saknades mellan 3 till 4 miljarder kronor per år under perioden 2015 till 2020. Det saknas framför allt medel till den nödvändiga omsättningen av materiel för att bibehålla ”konkurrenskraften” i den militärtekniska utvecklingen. Ett försvar som år 2020 har utrustning som var modern för tjugo eller trettio år sedan kan ju knappast anses trovärdigt.

Att dessutom övergången från värnplikts- till yrkesförsvar troligen blir avsevärt mer kostsam än den budget som riksdagen beviljat, valde ÖB att inte peka på. Men detta gör möjligen försvarets situation ännu svårare, och gör det i praktiken omöjligt att nå de av riksdagen beslutade målen.

Men - även om den av ÖB önskade utökningen av 3 till 4 miljarder skulle tillföras, återstår många brister att åtgärda. Till exempel saknas kvalificerat luftvärnsskydd för våra baser och annan viktig infrastruktur. Armén saknar bland annat moderna pansarvärnsvapen, broläggare för att medge övergång av vattendrag, underhållsförband och spaningssystem på brigadnivå. Marinen saknar kvalificerat luftvärn för sina ytstridsfartyg, likaså modern sjömålsrobot. Inom flygvapnet saknas vapen med längre räckvidd mot markmål, likaså möjligheten till spridning och skydd till ett större antal baser. Allt detta skulle alltså fortfarande saknas 2020, även om försvarsanslaget utökas med 3 till 4 miljarder från 2015 till 2019.

Sedan 2011 har dessutom försvarets ekonomiska situation förvärrats ytterligare. Regeringen beslutade 2012 att modernisera luftförsvaret med sextio Gripen-flygplan av typ E. Det är sannolikt en mycket angelägen åtgärd och nödvändig för att bibehålla den svenska luftförsvarförmågan, men den kostar också pengar. Under tidsperioden fram till 2020 kommer detta att kosta ungefär en miljard per år. Medel till detta fanns inte i försvarsbeslutet 2009, och det finns heller inte tilläggsanslag i beslutet om att köpa Gripen. De 200 – 300 miljoner som tillförs under de första tre åren, är helt otillräckligt.

Sammantaget har vi alltså nu en situation där
  1. Riksdagen beslutade 2009 vilken förmåga försvaret ska ha 2019
  2. Ansvarig myndighetschef, ÖB, meddelade 2011 att det saknades mellan 3 och 4 miljarder i perioden 2015 till 2019 för att genomföra försvarsbeslutet 2009
  3. Regeringen har under 2012 fattat beslut om att försvaret ska anskaffa Gripen E-modell, vilket ytterligare belastar försvarsbudgeten med ungefär 1 miljard per år 2015 till 2019.
  4. Försvaret är från och med 2015 underbudgeterat med 4 till 5 miljarder kronor per år.

Att det svenska försvaret efter snabba och, måhända endast delvis genomtänkta, beslut om övergång från värnplikts- till yrkesförsvar skulle stå inför stora utmaningar var uppenbart redan då beslutet fattades. Än värre blir det när den samhällsfunktion som är det yttersta medlet för att värna vår suveränitet och nationella intressen inte får de medel som myndighetschefen ÖB bedömer nödvändiga för att klara av riksdagen beslutade uppgifter. Den här situationen är helt otänkbar för vilken annan myndighet som helst. Tyvärr verkar det finnas en attityd hos en del ledande politiker att se försvaret som ett särintresse, jämställt med Villaägarnas riksförbund, LO eller PRO. Och att den attityden får genomslag vid behandlingen av försvarsfrågor.

Denna situation är inte hållbar. Sverige, och moderaterna, måste ha en försvarspolitik som är trovärdig. Den måste vara trovärdig för våra medlemmar, våra väljare, soldater och sjömän i försvarsmakten, Sveriges medborgare och även trovärdig utanför landets gränser.

För närvarande arbetar en försvarsberedning som, enligt traditionen, är parlamentariskt sammansatt. En parlamentarisk sammansättning ger i bästa fall bred politisk förankring av slutresultatet, men är på intet sätt en garant för att de rapporter som produceras innehåller en bred och objektiv belysning av de utmaningar som Sverige står inför inom säkerhets- och försvarspolitiken. Det finns inte heller någon tydlig politisk inriktning som de moderata ledamöterna i försvarsberedningen har att ta som utgångspunkt i sitt arbete.

Det finns, allt sedan Sten Tolgfors tid som försvarsminister, en stor osäkerhet om frågan ”Vad är moderat försvarspolitik?” Ibland kan det verka som om det är Anders Borgs och finansdepartementets styrningar som är den enda utgångspunkten. Att en finansminister håller i pengarna (vilket ju Anders Borg gör på ett förträffligt sätt) är gott och väl, men Anders Borg har inte ansvaret för politikområdet och kan heller inte forma försvarspolitiken. Andra gånger kan man få intrycket att det inte finns något större intresse för försvaret över huvud taget.

Vi inom moderaterna behöver ta tillbaka initiativet, få en rejäl diskussion inom partiet om försvars- och säkerhetspolitiken och sedan kunna gå ut till väljarna, soldaterna, sjömännen och omvärlden med ett tydligt budskap ”Detta är moderat försvarspolitik”. Denna diskussion bör grunda sig på forskning och bidrag från andra personer med kompetens som står fria från det dagliga politiska arbetet, men som med insikt inom försvars- och säkerhetsområdet kan bidra med den kunskap som ger en stabil att grund att stå på när politiken ska formas.

Mot den bakgrunden föreslår jag att Ekerömoderaterna beslutar att

1. föreslå partistyrelsen att
-         utse en arbetsgrupp för politikområdet försvars- och säkerhetspolitik.
-         till arbetsgruppen knyta personer med relevant kompetens från bland annat forskningsinstitutioner och akademi
2. föreslå Stockholms läns länsförbund att fatta ett likalydande beslut


Staffan Strömbäck, Ekerö

******************* 

Min motion till Ekerömoderaternas årsmöte 7 mars 2013. Motionen bifölls enhälligt.