Räcker det med goda ambitioner?

Socialstyrelsen har nyss publicerat riktlinjer för bemanning inom demensomsorg i äldreboenden. Att något måste göras för att komma tillrätta med de missförhållanden som upptäcks gång efter annan var ganska uppenbart. Och det angreppssätt som socialstyrelsen har valt är också klokt.

I stället för att vika sig för krav på minimibemanning, har man i stället arbetat fram riktlinjer som tydliggör att bemanningen måste möta behoven hos de dementa. Det är en svårare väg, men att slå fast en bemanningsnivå som lägsta möjliga skulle med stor sannolikhet leda till att alltför många, oavsett behov, endast bemannade till denna nivå. Vilket i vissa fall sannolikt hade varit onödigt hög bemanning, men troligen i många fler fall alltför låg bemanning.

Att gå den väg som socialstyrelsen verkar ha ambition att göra - inrikta sig på kvalitet och innehåll i den omsorg som de dementa boende får - är inte lika enkelt, men väl genomfört blir det troligen ett bättre resultat. I Ekerö fattade vi vid den senaste upphandlingen av äldreboende beslut om att inte ställa krav på bemanning, men däremot var mycket tydliga med att bemanningsnivån ska vara tillräcklig för att möta de boendes behov. Erfarenheten är att den dialog som nu förs blir i första hand om vården och omsorgen är tillfredställande, vilket ju också är det viktigaste för de boende.

Det återstår dock att se är om socialstyrelsens riktlinjer, trots goda ambitioner, är tillräckligt tydliga utan att vara alltför detaljerade. Tydligheten måste finnas för att riktlinjerna verkligen ska ge riktning. Men alltför stor detaljeringsgrad kommer att tvinga fram en onödig byråkrati och i värsta fall stelbenhet i omsorgen.

Fortsättning följer.