Ingen skolmat till flyktingbarn på Öland

I DN kan man läsa om flyktingbarn som inte får skolmat, eftersom kommunen anser att deras familjer får matbidrag. Att sedan skollagen föreskriver att barn ska få mat i skolan bedömer kommunen är underordnat, och nu tittar skolinspektionen på frågan. 

Det här är väl ett exempel på hur man ibland i offentlig verksamhet har svårt att låta det som kallas "sunt förnuft" komma till uttryck. 

Tror att det sällan handlar om illvilliga byråkrater, men det faktum att offentlig verksamhet utgår från lagar och förordningar. I grunden för lagar och förordningar finns rättssamhällets principer, som till exempel likabehandling och förutsägbarhet. Och eftersom ingen är fullkomlig - varken våra folkvalda i riksdag, regering och fullmäktigeförsamlingar eller de myndighetspersoner som beslutar om lagar, förordningar och föreskrifter - så får ibland lagar, förordningar och föreskrifter oavsedda konsekvenser. 

Men, eftersom regelverket är överordnat resultatet i offentlig verksamhet - och måste nog så vara i ett rättssamhälle - så får reglerna företräde framför det som för de flesta av oss är att beteckna som "sunt förnuft". Och då blir resultatet ibland inte så bra. Som t ex på Öland. 

Vilka slutsatser som man kan dra av detta? En slutsats kan vara att det finns problem när det offentliga, även med de bästa intentioner, växer och allt fler beslut fattas av myndighetspersoner eller folkvalda.

Det är ett gott skäl att begränsa den offentliga makten, och i stället låta människor och medborgare fatta beslut. Till exempel genom skolpeng, Lagen om Valfrihetssystem (LOV) och Vårdval.