Det är allvar nu

Det är inte någon nyhet att säkerhetsläget i Sveriges närhet är sämre än vid något tillfälle sedan murens fall, för nästan trettio år sedan. Vår närmaste stormaktsgranne Ryssland har genomgått en utveckling som bäst kan beskrivas som en parabel. För tjugo år sedan var Ryssland en gryende demokrati med ambitioner att ta steget in i kretsen av anständiga länder som bygger samarbetet på fri handel och fredlig konkurrens. I dag är Ryssland en stat med auktoritärt toppstyre och geopolitiska maktambitioner som man driver igenom med militärt våld, där man så finner lämpligt.


Våra närmaste grannländer, både i väst och syd, har dragit konsekvenserna av detta. Samtliga baltiska stater har eller avser öka försvarsanslagen till 2% av BNP eller mer och även den ekonomiska stormakten Tyskland har uttryckt liknande ambitioner. Dessa satsningar görs med kortare eller längre tidsperspektiv, men är i samtliga fall åtaganden som ligger i linje med Natos beslut om 2% av BNP som riktvärde för samtliga medlemsländer.
Vid säkerhetskonferensen Lennart Meri Conference 2017 deltog bland annat Carl Bildt (presentation överflödig) och Karlis Neretkis (generalmajor, pensionerad). Där gavs information om att baltstaterna nu dammsuger marknaden på begagnade stridsfordon. Estland, Lettland och Litauen bedömer att läget är sådant att det inte är tid för utredningar, studier eller beredningar. De handlar.
Vad gör vi i Sverige? Under 2017 får Försvarsmakten en del av 500 miljoner i extra anslag, som även ska gå till att förbättra kommuner och andra myndigheters försvarsförmåga.
Det förs enligt medai diskussioner om att i höstbudgeten tillföra mellan 6 - 15 miljarder (betallänk, men beloppen synliga utan betalning). Beroende på vad utfallet blir, så kommer Sverige att öka försvarsutgifterna med mellan 0,05 och 0,15 % av BNP.
En ny försvarberedning har tillträtt. De har börjat arbeta, med siktet inställt på att riksdagen 2020 ska kunna fatta ett nytt försvarsbeslut.
Ställt emot omvärldsutvecklingen och vad i stort sett samtliga våra närmaste grannländer gör, framstår det som helt otillräckligt.
I och med att Sverige (ännu inte) är medlem i Nato och därmed inte kan räkna med att alliansen kommer till hjälp vid en militär konflikt, borde riktvärdet för Sverige egentligen vara högre än 2%. Allt mindre än en tydligt och tidsatt målsättning att Sverige ska satsa minst 2% av BNP på försvaret kommer att medföra osäkerhet om Sveriges vilja att ta ansvar för säkerheten i vårt närområde.


Det är allvar nu.