Assange och nätfriheten

Med Wikileaks och Julian Assange är nätets frihet satt i fråga på ett sätt som går längre än någonsin tidigare. Post-Wikileaks finns det en risk att utvecklingen mot ett friare och öppnare samhälle går i stå.

Företag och regeringar agerar för att strypa informationsflödet från Wikileaks. Allt ifrån till att ta bort pekare till domänen wikileaks.org, till att stoppa betalningar och beslagta medel på Julian Assanges konton.

Att banker och finansföretag inte vill hantera pengar som kan vara del i en illegal verksamhet är på sitt sätt begripligt, även om dom inte fallit huruvida Wikileaks faktiskt har begått något brott. De kan ju vid fällande dom också bli indragna för medhjälp.

Att en del stater agerar för att försvåra det fria flödet av information på nätet är däremot mer problematiskt. Som grund för sitt agerande finns ett synsätt som utgår från att informationsbäraren, inte den som publicerar informationen, ska vara ansvarig för innehållet. Det förhållningssättet är lika orimligt när det gäller Wikileaks, som när det avser annan information.

Det har sagts förut men behöver sägas igen: bara för att de tekniska möjligheterna finns, är det inte självklart rimligt att internetoperatörer ska tvingas ta ansvar för innehållet i informationen.

Det är lika rimligt eller orimligt som att väghållare ska ta ansvar för innehållet i bilar och lastbilar, posten ska ta ansvar för innehållet i försändelser eller telefoniföretag ta ansvar för innehållet i det samtalen.

Det är inte självklart åt vilket håll utvecklingen går, och det finns skäl att vara orolig.