Att vandra, som förälder med tonåringar

Det blev en blandad dag. Allt ifrån förberedelse för nästa arbetsutskott i socialnämnden till diskussion om hur Ekerö kommun ska agera i förhandlingarna med Vägverket om Förbifart Stockholm. 

Och mitt emellan, ett samtal om erfarenheter från helgens föräldravandring:

Undomar som inte vill vara hemma. Föräldrar som inte vill att ungdomarna ska ta hem så många kamrater. Hormoner som rusar runt i blodomloppet. Den, i vanliga fall, trevlige tonåringen som utan tvekan misshandlar en berusad jämnårig. Polis som finns, men inte så många och inte så ofta på öarna. 

Allt detta under bara denna helgen. 

Det skulle nog vara bra med fler närpoliser, bättre utbildade lärare, ytterligare fältassistenter och kanske ett ungdomskafe. 

Men det är lika viktigt att tonåringarnas familjer, och framför allt föräldrar, försöker gå tillsammans med sina tonåringar på vägen till vuxenlivet: Låter tonåringens kamrater komma hem, även om det skulle vara några stycken. Vara välkomnande, inkluderande, också när det blir lite sent. Ha koll, ringa, fråga, visa att man bryr sig om. 

Det offentliga kan ibland hjälpa till, men kan aldrig ersätta familj, släkt, vänner eller grannar. Medmänniskor som bryr sig om.