Med brasklappen - baserat på informationen i media - verkar det smått slöseri med skattemedel att väcka åtal för vapenbrott när brottsligt uppsåt inte finns. Man kan ibland få intrycket att åklagare väcker åtal för att få uppmärksamhet, även om det verkar uppenbart att det inte kommer leda till fällande dom eller ens till att målet tas upp i domstol. Om så blir fallet även här, får väl den rättsliga prövningen visa.
Att däremot alla de turer som varit kring kungaaffären, med publicering av namn på några av kungens vänner, inte är att anse som förtal är å andra sidan ganska märkligt.
Enligt brottsbalken:
5 kap. Om ärekränkning
1 § Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes för förtal till böter.
Var han skyldig att uttala sig eller var det eljest med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken, och visar han att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, skall ej dömas till ansvar.
Det går väl knappast att hävda, även om tidningens uppgifter var sanna, att tidningen "var skyldig att uttala sig eller var det eljest med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken" på inte helt genomtränglig juridiksvenska.
Det verkar för en lekman uppenbart att kungens vänner av media "utpekats som klandervärda i sitt levnadssätt" och/eller att tidningarna "lämnat uppgift ägnad att utsätta denne för andras missaktning".
Dock, att väcka åtal för förtal får endast göras av målsägande. Och hur det brukar gå i sådana fall är ju tyvärr alltför känt. Tidningar och media tar skydd bakom tryckfrihetsförordningen, och så kan de fortsätta med namnpublicering, utan rättslig påföljd.
Ibland kan man få intrycket att rättssystemet silar mygg och sväljer kameler.
0 comments:
Skicka en kommentar