"Provokatörerna har blivit vansinnigt provocerade", sade Hägglund enligt DN.
Men det är väl inte så konstigt att de blir provocerade. Den åsiktselit som Hägglund talar om är vana att äga problemformuleringsprivilegiet, och vid varje tidpunkt sätta agendan för den offentliga debatten.
"De raljerar över att verklighetens folk hellre tittar på blondinbellas mingelbilder från senaste utekvällen än de följer seriösa kulturprogram i statstelevisionen" fortsätter Hägglund.
Att Hägglund sannolikt personligen föredrar kulturprogram, hellre än tittar på blondinbellas mingelbilder är en sak. Men att han som politiker tar avstånd från "en elit som bekräftar sig själv genom att lägga andras liv tillrätta" tyder på att han förstår att skilja personliga preferenser från vad som ska vara norm för andra medborgare i samhället. Det hedrar honom.
PS Noterar att DN i rubriken på löpet använder "kulturelit", i notisen från TT används begreppet "åsiktselit" men i de direkta citaten av Hägglund används uttrycket "elit".
Det väcker frågan om rubriksättaren tyckte att artikelns begrepp "åsiktselit" inte var så intresseväckande, utan bytte ut det mot "kulturelit" i rubriken. Och om TT inte tyckte att uttrycket "elit" som Hägglund använde inte var tillräckligt intresseväckande, utan i stället använde "åsiktselit" i löptexten.
Det är självklart att "kultureliten" känner sig mer provocerade av rubriken "Nya angrepp mot 'kulturelit'", än om rubriken hade varit "Nya angrepp mot elit". Vilket, enligt notisen, var det uttryck som Hägglund faktiskt använde.
Kanske en intressant betydelseglidning, som rubriksättaren på DN skulle försvara med: "Men det blev mer intressant så".
0 comments:
Skicka en kommentar