Aktivt pansar är, såvitt jag förstår, är det enda effektiva motmedlet mot moderna pansarbrytande vapen. Till exempel RPG 7.
Då, när förslagen lades fram, kan jag föreställa mig att gruppen bedömde att det var fullkomligt otidsenligt och helt uteslutet att svenska pansarfordon skulle komma i en situation där aktivt pansar skulle behövas. Det var ju "allmänt känt" att svenska förband i internationella insatser, verkade i områden där motståndaren var lågteknologisk. Alltså var aktivt pansar en kvarleva från ett kallakrigstidstänkade, där modernt utrustade arméer stred mot varandra.
Nu, bara några månader senare, höjer samma politiker tonläget och kräver bättre skydd för våra förband i Afghanistan. Bland annat verkar det nu som om Allan Widman tror sig veta att Stridfordon 90 är vad som behövs.
Jag är inte så säker på att varken Stridsfordon 90, eller ens Leopardstridsvagnar (Stridsvagn 122), ger fullgott skydd mot de pansarbrytande vapen som finns i Afghanistan. För övrig föreslog genomförandegruppen - där Allan Widman alltså ingår - att man även skulle avveckla projektet "Renovering och modifiering av stridsfordon 90 och stridsvagn 122".
Det bästa vore nog om de som har kompetens i frågor om pansar, pansarvärnsvapen, hotbild i Afghanistan och möjliga motmedel fick mandat från politikerna att avgöra frågan. Utan politiska pekpinnar.
2 comments:
Ja, visst är det fantastiskt hur man utan någon vidare konsekvensanalys väljer att plocka bort ett antal materielprojekt som man tidigare gjort sig beroende av genom de kraftfulla nerdragningarna i kvantitet. Man blir inte så lite mörkrädd när man hör hur dessa materielprojekt valts ut.
Har gjort lite efterforskningar, och det verkar inte finnas något som helst underlag för genomförandegruppens rapport.
Inga fakta, analyser, överväganden eller slutsatser. Bara en lista med vilka materielprojekt som ska "Avbrytas" respektive "Reduceras".
Om framtidens försvar kommer att byggas på så här lösan grund, har svenska soldater och sjömän en svår tid framför sig...
Skicka en kommentar