Det faktum att Sverige som liten, alliansfri stat byggde upp en egen stark försvarsindustri, stärkte Sveriges alliansfrihet. Det var inte industrihänsyn som gjorde att Sverige valde att bli alliansfritt.
När Allan Widman skriver att "I praktiken har de svenska klusterbomberna fungerat som ett fikonlöv; en ursäkt för att inte skaffa moderna, fungerande precisionsvapen." undrar man vem som har velat ursäkta detta. Försvaret? Försvarsindustrin? Knappast. En bra one-liner, men logiken haltar betänkligt.
I Brännpunktsartikeln beklagar sig Allan Widman över att "Förmågan till precisionsbekämpning av markmål är minimal. Inte fler än fyra svenska flygförare har varsin gång praktiskt under övning genomfört närunderstöd av markstridskrafter (så kallat Close Air Support)."
Samme Allan Widman deltog i genomförandegruppen som i september, alltså två månader tidigare, föreslog att projektet "Materiel för flygunderstöd av markförband Close Air Support (CAS)" ska avbrytas.
Vidare hade Allan Widman, som den minnesgode vet, den 22 november åsikter om vilka fordon som var lämpliga i Afghanistan, nämligen Stridsfordon 90. Då tyckte Allan Widman att Stridsfordon 90 behövdes för att ge soldaterna gott skydd mot moderna pansarvärnsvapen.
Som deltagare i genomförandegruppen föreslog Allan Widman i september att materielprojekt "Aktivt Pansar" respektive ""Renovering och modifiering av stridsfordon 90 och stridsvagn 122" skulle avbrytas. De två materielprojekten som verkligen skulle kunna ge fordon med bra skydd. Har skrivit om detta här.
När Allan Widman uttalar sig eller skriver debattartiklar, får det ofta bra genomslag i media. Det skulle vara ännu bättre om det fanns en tydlig linje, där omsorg om soldater och vilja att stärka Sveriges försvarsförmåga stod i första rummet. Varje gång.
1 comments:
Bra synat!
Skicka en kommentar