Upplysningstiden 2.0

Det finns många sätt att använda informationsteknologi. 

Om man använder den för att göra ungefär samma saker som man gjorde tidigare, fast lite snabbare, är det oftast okontroversiellt. Till exempel e-mail, som ju egentligen bara är som vanliga brev, fast snabbare. 

När användningen däremot innebär att information som tidigare inte fanns (eller inte var tillgänglig för en bredare allmänhet) sprids okontrollerat, finns det nästan alltid ett motstånd. Till exempel rankningen av läkare på Doktorsguiden, eller av föreläsare på högskolor på Studenter Tycker Till. 

Enligt uttalande i SvD, har universitetslärarnas fack accepterat detta nya fenomen. Siten Nätkulturer har dock en kopia från det lokala universitetslärarfacket i Umeå från oktober, där man skriver: 

"Till Sacomedlemmar vid Umeå universitet

Det har kommit till vår kännedom att en ny hemsida har skapats (http://www.studentertyckertill.se) där vem som helst kan lämna ett skriftligt omdöme om en lärare. 

Om ditt namn idag finns på denna sida och du uppfattar detta som integritetskränkande uppmanar vi dig att kontakta hemsidan och kräva att ditt namn skall tas bort från sidan med hänvisning till PUL, personuppgiftslagen. I PUL finns en bestämmelse i 10 § som anger när det är tillåtet att använda namn/foton etc på nätet. Huvudregeln är samtycke. Finns ett intresse att lägga ut tex namn på nätet som väger tyngre än skyddet av den enskildes personliga integritet, så får man ändå lägga ut namnet, utan samtycke. Om de som blir publicerade begär att få sitt namn borttaget är det ett tecken på att de anser att den personliga integriteten är viktigare. Skulle ditt krav inte bli hörsammat är nästa steg att kontakta datainspektionen som är tillsynsmyndighet.

SULF kommer att kontakta Sacos studentråd för att diskutera deras medverkan i hemsidan."

I tidningen Dagens Medicin skrev chefredaktören Per Gunnar Holmgren den 27 februari 

"Jag har vid olika tillfällen uppmärksammat den nya sajten www.doktorsguiden.se. Det är en slarvigt ihopkommen sajt med syfte att rangordna svenska läkare. 

Eftersom kriterierna är luddiga och systematiken på sajten omöjlig att kontrollera blir rangordningen mycket godtycklig.

Jag anser inte att professionella och kvalificerade yrkesutövare ska utsättas för detta godtycke. 

.... 

Stäng denna undermåliga sajt!" 

Även tidningen "IT i vården" har haft kritiska artiklar om siten Doktorsguiden. 

I båda fallen handlar det om att kunder/patienter/studenter kan betygsätta läkaren respektive föreläsaren - den som levererar en skattefinansierade tjänst. Den sjuke som är intresserad av göra ett aktivt val, kan se vad andra patienter har för uppfattning om de läkare som kan vara aktuella för att ge en viss behandling. Studenten som funderar på att välja högskola, kan få information om vad andra studenter tycker om de föreläsare som finns vid de högskolor som han/hon väljer mellan. 

Sannolikt ger inte någon av siterna en rättvisande och objektiv syn av läkaren respektive föreläsaren. Men, vilka är alternativen? Att informationen inte får samlas in? Att den inte får spridas? Eller att bara de politiker och tjänstemän som är satta att styra sjukvård och högskolor ska få del av informationen? 

Frågan om alla medborgares rätt att ta del i hur landet styrs, som startade under upplysningstiden, klarades av för ungefär hundra år sedan. Slutpunkten i den diskussionen var väl beslutet om allmän och lika rösträtt. 

Alla medborgare har rätt att genom allmänna val delta i beslut om hur landet ska styras. Då är det väl också rimligt att medborgarna får bedöma, och ta del av andra medborgares bedömningar, hur styret fungerar och våra skattemedel används. 

Trots de begränsningar, och risk för missbruk, som de här siterna har, är de ändå bra exempel på en konstruktiv användning av informationsteknologi i en modern demokrati. 

Upplysningstiden 2.0. 

SvD, SvD, Nätkulturer, Dagens Medicin, IT i vården, IT i vården, IT i vården