Regeringen och försvaret - ömsom vin och ömsom vatten

Enligt pressmeddelande har regeringen beslutat om utökning av den ekonomiska ramen för en helt nödvändig anskaffning av nytt signalspaningsfartyg är naturligtvis bra. Dock - om beslutet innebär att finansieringen ska ske inom oförändrad totalram för materielanskaffning, är det naturligtvis inte bra. Detta framgår inte av pressmeddelandet, men risk finns för det senare.

Vad som däremot verkar mycket märkligt är att försvaret själva inte får fatta beslut om att anskaffa utrustning för strid i mörker, eller för den delen tele- och datakommunikation. Framstår inte som helt självklart att de besluten blir bättre av att fattas av regeringen, än att försvarsmakten själva klarar ut dessa beslut.

Framtiden för Ekerö

Hemma igen efter ett intenstivt dygn med femton moderata vänner från Ekerö. Vi har arbetat med att forma politiken för Ekerö - med siktet inställt efter 2030.

Efter att hösten i fjol och början av 2013 har ägnats åt att samla intryck - lyssna, lyssna och lyssna - har vi nu börjat forma den vision som Ekerömoderaterna ser för Mälaröarna. Det är otroligt intressant och givande. Från vildvuxna och spretiga diskussioner när vi började för ett halvår sedan, kan vi nu börja se konturerna till den vision som vi vill ska bära Mälaröarna framåt. Men även en del mycket konkreta idéer om vad vi ska gå till val på 2014.

Där ryms alltifrån tankar på utveckling av centrum, kompetens inom äldreomsorg till idéer kring ungdomar och skola. Mer ska inte skrivas här - det vore att föregripa de fortsatta diskussionerna innan arbetet är färdigt. Men det är fanatstikt roligt att vi nu har kommit så här långt!

En moderat försvarspolitik för framtiden

Riksdagen beslutade 2009 att försvaret ”.. enskilt och tillsammans med andra..” skulle ha förmåga att ”…försvara hela Sverige..” samt ”… värna suveräna rättigheter och nationella intressen…”. Tidpunkten då försvaret skulle klara detta var 2019.

Redan två år efter beslutet, vid Folk och Försvars konferens i Sälen 2011, informerade ÖB om att det försvarsbeslut som fattats 2009 inte var finansierat för tidsperioden efter 2014. Han bedömde då att det saknades mellan 3 till 4 miljarder kronor per år under perioden 2015 till 2020. Det saknas framför allt medel till den nödvändiga omsättningen av materiel för att bibehålla ”konkurrenskraften” i den militärtekniska utvecklingen. Ett försvar som år 2020 har utrustning som var modern för tjugo eller trettio år sedan kan ju knappast anses trovärdigt.

Att dessutom övergången från värnplikts- till yrkesförsvar troligen blir avsevärt mer kostsam än den budget som riksdagen beviljat, valde ÖB att inte peka på. Men detta gör möjligen försvarets situation ännu svårare, och gör det i praktiken omöjligt att nå de av riksdagen beslutade målen.

Men - även om den av ÖB önskade utökningen av 3 till 4 miljarder skulle tillföras, återstår många brister att åtgärda. Till exempel saknas kvalificerat luftvärnsskydd för våra baser och annan viktig infrastruktur. Armén saknar bland annat moderna pansarvärnsvapen, broläggare för att medge övergång av vattendrag, underhållsförband och spaningssystem på brigadnivå. Marinen saknar kvalificerat luftvärn för sina ytstridsfartyg, likaså modern sjömålsrobot. Inom flygvapnet saknas vapen med längre räckvidd mot markmål, likaså möjligheten till spridning och skydd till ett större antal baser. Allt detta skulle alltså fortfarande saknas 2020, även om försvarsanslaget utökas med 3 till 4 miljarder från 2015 till 2019.

Sedan 2011 har dessutom försvarets ekonomiska situation förvärrats ytterligare. Regeringen beslutade 2012 att modernisera luftförsvaret med sextio Gripen-flygplan av typ E. Det är sannolikt en mycket angelägen åtgärd och nödvändig för att bibehålla den svenska luftförsvarförmågan, men den kostar också pengar. Under tidsperioden fram till 2020 kommer detta att kosta ungefär en miljard per år. Medel till detta fanns inte i försvarsbeslutet 2009, och det finns heller inte tilläggsanslag i beslutet om att köpa Gripen. De 200 – 300 miljoner som tillförs under de första tre åren, är helt otillräckligt.

Sammantaget har vi alltså nu en situation där

1. Riksdagen beslutade 2009 vilken förmåga försvaret ska ha 2019
2. Ansvarig myndighetschef, ÖB, meddelade 2011 att det saknades mellan 3 och 4 miljarder i perioden 2015 till 2019 för att genomföra försvarsbeslutet 2009
3. Regeringen har under 2012 fattat beslut om att försvaret ska anskaffa Gripen E-modell, vilket ytterligare belastar försvarsbudgeten med ungefär 1 miljard per år 2015 till 2019.
4. Försvaret är från och med 2015 underbudgeterat med 4 till 5 miljarder kronor per år.

Att det svenska försvaret efter snabba och, måhända endast delvis genomtänkta, beslut om övergång från värnplikts- till yrkesförsvar skulle stå inför stora utmaningar var uppenbart redan då beslutet fattades. Än värre blir det när den samhällsfunktion som är det yttersta medlet för att värna vår suveränitet och nationella intressen inte får de medel som myndighetschefen ÖB bedömer nödvändiga för att klara av riksdagen beslutade uppgifter. Den här situationen är helt otänkbar för vilken annan myndighet som helst. Tyvärr verkar det finnas en attityd hos en del ledande politiker att se försvaret som ett särintresse, jämställt med Villaägarnas riksförbund, LO eller PRO. Och att den attityden får genomslag vid behandlingen av försvarsfrågor.

Denna situation är inte hållbar. Sverige, och moderaterna, måste ha en försvarspolitik som är trovärdig. Den måste vara trovärdig för våra medlemmar, våra väljare, soldater och sjömän i försvarsmakten, Sveriges medborgare och även trovärdig utanför landets gränser.

För närvarande arbetar en försvarsberedning som, enligt traditionen, är parlamentariskt sammansatt. En parlamentarisk sammansättning ger i bästa fall bred politisk förankring av slutresultatet, men är på intet sätt en garant för att de rapporter som produceras innehåller en bred och objektiv belysning av de utmaningar som Sverige står inför inom säkerhets- och försvarspolitiken. Det finns inte heller någon tydlig politisk inriktning som de moderata ledamöterna i försvarsberedningen har att ta som utgångspunkt i sitt arbete.

Det finns, allt sedan Sten Tolgfors tid som försvarsminister, en stor osäkerhet om frågan ”Vad är moderat försvarspolitik?” Ibland kan det verka som om det är Anders Borgs och finansdepartementets styrningar som är den enda utgångspunkten. Att en finansminister håller i pengarna (vilket ju Anders Borg gör på ett förträffligt sätt) är gott och väl, men Anders Borg har inte ansvaret för politikområdet och kan heller inte forma försvarspolitiken. Andra gånger kan man få intrycket att det inte finns något större intresse för försvaret över huvud taget.

Vi inom moderaterna behöver ta tillbaka initiativet, få en rejäl diskussion inom partiet om försvars- och säkerhetspolitiken och sedan kunna gå ut till väljarna, soldaterna, sjömännen och omvärlden med ett tydligt budskap ”Detta är moderat försvarspolitik”. Denna diskussion bör grunda sig på forskning och bidrag från andra personer med kompetens som står fria från det dagliga politiska arbetet, men som med insikt inom försvars- och säkerhetsområdet kan bidra med den kunskap som ger en stabil att grund att stå på när politiken ska formas.

Mot den bakgrunden föreslår jag att Ekerömoderaterna beslutar att

1. föreslå partistyrelsen att

-         utse en arbetsgrupp för politikområdet försvars- och säkerhetspolitik.

-         till arbetsgruppen knyta personer med relevant kompetens från bland annat forskningsinstitutioner och akademi

2. föreslå Stockholms läns länsförbund att fatta ett likalydande beslut

Staffan Strömbäck, Ekerö

******************* 

Min motion till Ekerömoderaternas årsmöte 7 mars 2013. Motionen bifölls enhälligt. 

Storbritannien vässar EU

Sedan David Cameron meddelade att han vill att det ska genomföras en folkomröstning om medlemskapet i EU, har det skrivits mycket i svenska media. Det mesta som skrivits har balanserat mellan två budskap. Dels har uttryckts stor oro för det fall att Storbritannien de facto skulle lämna samarbetet, och dels har David Cameron kritiserats för att gå till val på frågan om EU- anslutning.

I dagen SvD kommer Paulina Neuding med ett annat perspektiv, med rubriken "Camerons besked är god demokrati". Och det har hon ju rätt i.

EU är uppbyggt av demokratiskt styrda stater. För att EU ska fungera, och utvecklas, så förutsätter detta att medborgarna också är med på tåget. Om politiker och tjänstemän inom EU fattar beslut om en utveckling som medborgarna i ett eller flera medlemsländer inte anser acceptabelt, så kommer EU inte att hålla ihop.

Paulina Neuding avslutar "Ett smalare, vassare och folkligt förankrat samarbete har förutsättningar att vara stabilare på sikt." 

Det har hon nog också rätt i.