Moderat försvarspolitik går framåt - bit för bit

På eftermiddagen idag genomfördes ett moderat försvarsseminarium. På seminariet talade cheferna för armén och flygvapnet, Karl Engelbrektson och Mats Helgesson, om hur de ser på nuläget och utmaningarna framåt för deras respektive försvarsgrenar. (Marinchefen hade tyvärr förhinder, men Hans Wallmark som håller i aktiviteterna lovade att han ska inviteras vid nästa tillfälle.) Detta utifrån det försämrade säkerhetsläget och att det nya försvarsbeslutet har börjat genomföras från årsskiftet. 

Kristina Bergendal, vice chef på Must, beskrev hur underrättelsehotet mot Sverige ser ut och vilken utveckling hon ser när det gäller framtiden. Nyligen presenterades utredningen av Sveriges försvarspolitiska samarbeten inklusive Nato av ambassadör Krister Bringéus. Utredningen har väckt stor uppståndelse och Krister Bringéus redogörde för utredningens slutsatser. 

Alla föredragen var mycket intressanta, även om Krister Bringéus hade den i särklass mest humoristiska framställningen. 

Dagens spontana applåd kom när arméchefen fick frågan: "Klarar försvarsmakten av att absorbera de ökningar av försvarsanslaget som ni nu får? (Vilket har ifrågasatts av en del politiker på vänsterkanten)". Svaret var "Om jag skulle ställas inför situationen att få substantiellt ökade resurser så skulle jag anta den utmaningen". Och med lite eftertanke kan konstateras att svaret innehåller flera bottnar. 

Dagens kanske mest intressanta iakttagelse var det som inte uttalades - krav på en ny försvarsberedning. Varken Tomas Tobe eller Hans Wallmark sa något om behovet av en sådan. För oss som har följt både för- och efterspel till senaste försvarsbeslutet är det bara att tacka för. Det är inte ny beredning som behövs men framför allt ökade anslag. 


Med ett moderat krav på Nato-medlemskap, ska moderaterna självklart också ha som mål att Sverige ställer upp på det mål som Nato har bestämt att alla medlemmar ska ha: två procent av BNP till försvaret. 

Miljöpartist på villovägar - om flyktingmottagande och hållbart bostadsbyggande på Lidingö

Miljöpartisten Thomas Bengtsson försöker argumentera för att Lidingö som "rik kommun" ska bygga mer. För att få ordning i diskussionen kan det vara bra att känna till några saker som Thomas Bengtsson möjligen inte känner till, eller väljer att inte nämna.

TB: "Danderyd och Lidingö är ännu glesbebyggda enklaver mitt i Stockholmsregionen."

Lidingö är Stockholms regionens fjärde mest tätt befolkade kommun och Sveriges femte mest tätt befolkade kommun. Det finns alltså 284 kommuner i Sverige och 21 i Stockholms län som har lägre befolkningstäthet än Lidingö.

TB: "Den stora flyktingvågen nådde aldrig hit..."

Under den okontrollerade invandringen hösten 2015 etablerades akutboende för migranter på Lidingö, med med många engagerade och stöd från både ideella organisationer och Lidingö stad. Lidingö har till och med i dag tagit emot varje nyanländ som med stöd av (den iofs orimliga) tvångslagstiftningen har placerat på Lidingö.

TB: "Nu måste också rikemanskommunerna komma in i matchen och bygga ett samhälle för framtiden".

Vad som avses med "rikemanskommunerna" är inte helt klart. Men om Thomas Bengtsson tror att Lidingö är rikare än andra kommuner, så har han troligen missuppfattat hur det kommunala skatte- och inkomstutjämningssystemet fungerar. Om en Lidingöbo får högre inkomst, kommer det inte att påverka Lidingö stads skatteintäkter mer än vad det påverkar alla andra kommuners skatteintäkter. Om en höginkomsttagare flyttar till Lidingö kan det, i värsta fall, till och med medföra att Lidingö stad förlorar skatteintäkter. Att systemet får absurda konsekvenser är uppenbart för de flesta, men det saknas tyvärr majoritet i riksdagen för att åtgärda detta. Oavsett, så finns det inte mer pengar i den kommunala kassan på Lidingö än någon annanstans. Talet om "rikemanskommun" är retorik, utan förankring i verkliga förhållanden.

TB: "Det är dags att våga planera en hållbar stad."

Planeringen för en hållbar stad är just det som Lidingö gör. Ett ohämmat byggande blir inte hållbart, vilket inte minst 60-talets miljonprogram är ett skrämmande exempel på. Många av dessa är idag utanförskapsområden. Bostadsplaneringen för Lidingö innehåller nya bostäder, men på en rimlig och hållbar nivå. Vi vill inte bygga nya utanförskapsområden.

Lidingö stad har tagit och fortsätter att ta sitt ansvar. Men vi ska inte förstöra en fin kommun, bara för att tillgodose gränslösa expansionsideologer.