En riktigt bra dag för politik

Har just avslutat första gruppmötet efter sommaren med moderaterna i socialnämnden. Som lätt uppvärmning inför hösten var det en ganska kort ärendelista inför arbetsutskottet. Första ärendet var nytt avtal om flyktingmottagning.

Socialnämnden övertog vid årsskiftet ansvaret för flyktingmottagningen från kommunstyrelsen, och nu har vi det första ärendet inom det ansvarsområdet. Direkt är gruppmedlemmarna på hugget, kommer med frågor som måste besvaras och visar att de vill greppa detta nya område.

Efter det här första gruppmötet känns det riktigt bra att jobba politiskt, med ett engagerat och intresserat gäng där det känns som om alla vill att Ekerö ska bli ett lite bättre ställe för oss alla som bor här.

En riktigt bra dag för politik helt enkelt.

Banker utan ansvar?

När vågorna i finanskriserna går höga, höjs ofta röster för att hitta vem som är ansvarig för problemen.

Inom den politiska sfären fungerar det, med någon grad av eftersläpning och begränsat till demokratier, så att väljarna förväntas rösta bort politiker som betett sig oansvarigt. Att detta system inte är helt fulländat finns några praktiska tillämpningsexempel vid Medelhavet. Om bättre och mer transparent förvaltning, fristående revision och/eller tydligare maktdelning är svaret får nog varje land själva försöka finna lösningen på.

Revisionsföretag har ibland utpekats som att ha del av ansvaret för den senaste finanskrisen. Dessa företag utgör ju garanten för att information om ett företag som når omvärlden - ägare, kunder, leverantörer och andra - är korrekt. Det kan nog anses vara en samhällskritisk funktion som motiverar särskilda regelverk.

Även banker bedriver en verksamhet som ibland är samhällskritiskt. Det betyder att banker inte kan styras som vilket annat företag som helst. Konsekvenserna av att den finansiella infrastrukturen bryter samman är alltför stora, därav större krav på bankers agerande än på andra företag.

Om detta skriver Isobel Hadley-Kamptz insiktsfullt i Expressen. Det konkreta förslaget att utvidga det personliga ansvaret för styrelseledamöter verkar rimligt. Regering bör ta en rejäl funderare på om det här är en framkomlig väg för att få bättre fungerande finansmarknader.

President utan insikt?

Efter att ha lyssnat på Obamas tal, inte utskrivet och med risk för något missförstånd, verkar det inte finnas några särskilt goda förutsättningar för att krisen i USA ska lösas.

De konkreta förslagen som Obama kom med var: fortsatta skattesänkningar för löntagare, höjda arbetslöshetsersättningar samt fortsatta investeringar på infrastruktur.

Den insikt som nästa alla kommentatorer, från vänster till höger, har kommit fram till - intäkterna är för små och utgifterna är för stora - verkade tyvärr saknas.

OM detta också är den politik som Obama tror ska föra USA ut ur krisen - då lär det krävas ett, eller i värsta fall två, presidentval innan någon vändning kommer.

Heder åt Dan Andersson

I diskussionen om vem som har, eller inte har, skuld till terrordåden i Norge skriver Johan Lundberg på Axess. Inlägget är replik på Katrine Kielos. Andra debattörer som länkas är Helene Lööw samt LO-ekonomen Dan Andersson som skriver på DN Debatt.

Johan Lundbergs inlägg är välskrivet, så även de andra länkade, men det kanske mest intressanta är avsnittet där han citerar Dan Andersson. Hela Dan Anderssons inlägg är mycket läsvärt, citerar två stycken här:

"I vällovligt syfte att skapa förståelse för invandrare och de som inte lever ett heterosexuellt radhusliv med Volvo och vovve hoppar vänstern från okritiskt stöd av kommunism till multikulturalism. Att utgå ifrån individers grupptillhörighet, etnisk, religiös eller sexuell, bidrar inte till tolerans och gemenskap mellan människor. Multikulturalism kan inte svara på hur sjukvården skall finansieras eller minska den materiella grunden för misstro mellan grupper. Den är inte effektiv mot homofoba eller invandrarkritiska föreställningar. Tvärtom."

Och Dan Andersson avslutar med:

"Det går inte att förstå högerpopulismen om man inte ser att globaliseringen hotar statens kapacitet. Samtidigt som staten är för liten för ekonomiska problem som finanskrisen urgröps nationalstatens förmåga. Då erbjuds alternativa källor till kulturell hegemoni. Det kan vara nätverk, sekter eller populistiska organisationer. Problemet med politiker är att de inte vill erkänna att politiken och statsmakten har blivit svagare. Politiken måste börja med självkritik. Sverige behöver en stark stat och utveckla en tydlig kulturell identitet för alla som är skrivna i Sverige."

När Dan Andersson skriver att "Sverige .. behöver utveckla en tydlig kulturell identitet .." öppnar han upp för en diskussion som borde ha förts för länge sedan. Även om det är troligt att mulitkulturtyckare på kultur- och ledarsidor kommer att göra sitt bästa för att lägga locket på denna debatt, kan man ändå hoppas att den här debattartikeln leder till något konstruktivt och framåtsyftande.

Heder åt Dan Andersson som vågar ta den diskussionen.

Vi värnar frihet och öppenhet (ibland..)

Efter dödskjutningarna på Utöja och bomben i Oslo verkar företrädare för alla partier överens. "Svaret på hot mot vår frihet och demokrati måste vara mer frihet och demokrati." respektive "Vi kan aldrig acceptera våld och vi kan aldrig låta våldet segra över öppenheten, demokratin och människors politiska engagemang" är bara två av de uttalanden som kom efter dåden.

Samtidigt förs en diskussion om vilka åtgärder som bör vidtas för att förhindra att liknande dåd kan utföras igen: Ökad vapenkontroll, skärpt tillsyn vid försäljning av kemikalier och striktare regler för hantering av sprängmedel är några av de förslag som diskuteras av företrädare för samma partier. De här förslagen syftar nog till ett samhälle med ökad säkerhet och trygghet, men de leder självklart till en minskad frihet och öppenhet.

En mer drastisk attityd intar debattörer som kräver att "..Hetsen mot muslimer. Mot det mångkulturella samhället. Hetsen mot AUF och andra vänstergrupper är inget norskt fenomen. Det finns i hela norden. Och det måste få ett slut". Som om censur av de som är främlingsfientliga, invandringskritiska eller inte tycker om vänstergrupper skulle vara vägen framåt...

Det finns en annan väg, men den kräver modet att vara beredd att betala priset för friheten. Där skärpt övervakning, strängare lagstiftning eller striktare regler får stå tillbaka för öppenhet och frihet. Priset för den öppenheten och friheten betalades av de ungdomar och människor som drabbades av terrorn i Norge.

Den norske statsministern verkar vara inne på vägen med fortsatt öppenhet och frihet, trots de konsekvenser detta fått för landet och de risker detta innebär för framtiden. Det verkar inte vara lika självklart i Sverige. Vi värderar kanske trygghet och säkerhet högre än våra grannar i Norge. Skillnaden kan bero på den norska erfarenheten från 2:a världskriget då norrmännen lärde sig att friheten har ett pris.

Pengar till vägar - vägen framåt?

Ett reportage i SvD berättar om fastighetsägare i Partille som kommer att få betala miljonbelopp när vägarna i villaområdet där de bor ska förbättras. Det är rätt så ovanligt att kommuner utnyttjar möjligheten enligt plan- och bygglagen att ta ut avgifter från befintliga fastighetsägare. Enligt intresseorganisationen Sveriges Kommuner och Landsting är det bara ca 10% av landets kommuner som valt att ta ut avgifter. Övriga kommuner finansierar vägutbyggnader med skatteintäkter.

I DN har tidigare under veckan i en huvudledare argumenterats för fördubblade "trängselavgifter" i Stockholm och i en debattartikel även att Essingeleden ska beläggas med trängselavgifter. Här har det också naturligtvis blivit reaktioner.

De här är bara några exempel på problemet med att vi i Sverige saknar en överenskommen och hållbar princip för hur både större och mindre vägar ska finansieras. Många större vägprojekt med statlig finansiering blir föremål för långdraga diskussioner där regioner, kommuner och stat var och en försöker bidra med så lite som möjligt.

På den kommunala nivån står antingen skattebetalarna för notan eller också, som i Partille, riskerar folk att få gå i från hus och hem när kommunen beslutar höja standarden på den lokala vägen.

Och så finns de "mellanstora" projekten, där länsstyrelsen i varje län har en länsplan - men där kommunerna genom att skicka in skattemedel kan få in projekt som man tycker är angelägna för den egna kommunen.

Nackdelarna med detta kan beskrivas på flera olika sätt:

• På nationell nivå kan man fördela investeringsmedel så att verkligt angelägna projekt underfinansieras, i trygg förvissning om att berörda kommuner och län kommer att skjuta till medel för att få projekten realiserade.
• Länsstyrelserna kan genom liknande agerande på länsnivå vara i trygga förvissningen om att berörda kommuner kommer att bidra med finansiering för projekt som de egentligen inte har ansvar för.
• Bristen på tydligt ansvar och principer det möjligt för smarta förhandlare på olika nivåer att genom sitt agerande få igenom projekt som är mindre angelägna.

Sammantaget blir resultatet med stor sannolikhet mindre klokt nyttjande av medel för vägutbyggnader, något som ju rimligen bör vara ett samhällsansvar.

Det är nog för mycket att hoppas på att den här frågan överhuvud taget kommer upp på den politiska agendan, än mindre att den löses. Förslag hur man hanterar frågan går säker att ta fram - en statlig utredning skulle säkert kunna lösa det på något år. Men att därifrån hitta vägen fram till de beslut som krävs för att få en förändring till stånd är nog betydligt svårare.

Men ibland kanske ett blogginlägg som pekar på något som inte är helt bra, men utan att ha en bra ide om hur att åtgärda, också kan vara intressant?

En liten finansinsats

Har idag ägnat lite tid åt en fritidssysselsättning som bankir.

Genom Kiva.org ges ett stort urval av intressanta objekt i hela världen. De senaste lånen har gått till Kenya, Nicaragua och Vitryssland. Har ännu inte fått några bakslag på lånen, men förr eller senare dyker det väl upp några dåliga låntagare. Men i och med att exponeringen mot respektive låntagare är begränsad till $25 så är en eventuell förlustaffär hanterbar.

Och det som gör Kiva.org intressant är minst lika mycket att det gör möjlighet att göra en, om än liten, insats för utvecklingen av marknadsekonomi i världen.