Fokus Norden eller Afghanistan?

Ett intressant inlägg i frågan om Norges beslut att inte köpa JAS Gripen görs av John Berg på DN Debatt.

Med god precision tydliggör John Berg att JSF blir ett mycket mer kostsamt alternativ för Norge. Han avfärdar också argumentationen om att JAS Gripen inte skulle möta de krav som Norge ställer.

I stället hävdar han att beslutet att köpa det amerikanska flygplanet JSF kan förklaras av att de krafter i Norge som inte vill ha försvarsindustriellt samarbete med Sverige, lyckades manipulera beslutsprocessen. Och han ställer också frågan varför Sveriges regering, trots att frågan berör Sveriges vitata intressen, är så passiv.

Artikeln utmynnar i krav på ett gemensamt svensk-norskt utskott ska få mandat att granska frågan om ett nytt stridsflygplan för Norge. Och att utskottets mandat skulle vara att nå enighet om stridsflygplansfrågans ekonomi och operativa realiteter.

Mot bakgrund av de krafter i Norge som uppenbarligen inte vill ha ett utökat samarbete med Sverige, framstår förslaget om gemensamt utskott som orealistiskt. Om dessa krafter, som John Berg hävdar, lyckades manipulera beslutsprocessen, är det osannolikt att de kommer acceptera en gemensam svensk-norsk granskning.

Det är heller inte självklart att det från svenskt perspektiv är av intresse att etablera ett prejudikat. Ska vi då också ha ett svensk-brittiskt utskott för att granska pågående upphandling av hjulfordon? Och kanske ett svensk-finskt utstkott för att balansera detta? Å andra sidan är hjulfordonupphandlingen en konkurrensupphandling, till skillnad från den norska stridsflygplansupphandlingen.

Vad beträffar den svenska regeringens hantering av frågan, kan man hålla med om att den inte framstår som särskilt kraftfull. Trots att det berör för Sverige vitala intressen.

Det är möjligt att man i regeringen gör bedömingen att ett mer kraftfullt agerande i säkerhets- och försvarspolitik i Sveriges närområde saknar stöd i väljarkåren. Helt säkert är att det saknar stöd i media. Media ägnar stort intresse för den svenska insatsen i Afghanistan, med de problem och glädjeämnen som där finns att rapportera. Något som dels berör många svenskar, och dels är medialt tacksamt när man hittar svagheter i hur den svenska insatsen hanteras. Svagheter som självklart bör rättas till.

Men den viktiga rapporteringen från Afghanistan kan tränga undan informationen och djupare analyser av vad som händer i Sveriges närområde. Att media agerar som de gör kan nog delvis förklaras med att det är enkelt att hitta säljande rubriker om insatsen i Afghanistan. Men det är inte lika enkelt att hitta säljande rubriker till de komplexa frågorna om vad den ryska gasledningen betyder för maktbalansen i Östersjön, eller Norges motvilja till försvarsindustriellt samarbete. Inte desto mindre är de frågorna sannolikt minst lika viktiga för Sveriges säkerhet, som utvecklingen i Afghanistan.

DN

Wiseman kommenterar här

John Berg är född 1938, reservofficer, major i norska armén med internationell tjänst i Kongo och Libanon. Han var Aftenpostens försvarsmedarbetare 1974–79 och är Norgekorrespondent för Jane’s Defence Weekly sedan 1984. Mellan 1992 och 2000 var han redaktör för försvarstidskriften Vårt Vern, som är organ för Krigsskoleutbildade officerares förening. John Berg har skrivit flera böcker och hundratals tidningsartiklar.

Om värdet och utnyttjandet av experter

Regeringens internetexpert, Patrik Fältström, intervjuvas i DN om tingsrättsdomen mot Black Internet, som stängde The Pirate Bay under några timmar.

I artikeln står: "Han jämför internetoperatören med Vägverket, som knappast är ansvarigt för vad folk har i sina bilar, eller Posten som går fri från ansvar för vad brev och paket innehåller."

Mary X ställer i sin blogg frågan "När ska Vägverket tvingas stänga av vägar" som möjligen kan användas för kriminell verksamhet.

Om nu regeringen har tillgång till Patrik F, utöver regeringskansliets juridiska expertis, så finns kompetensen tillgänglig.

Det är dags för en ny upphovsrättslagstiftning.

DN, Mary X

Det är skam, det är fläck ..

Tingsrätten har beslutat att internetleverantören Black Internet inte får tillgängliggöra ett antal utpekade filmer och musik som, enligt stämningsansökan, finns att tillgå på The Pirate Bay, TPB. Detta har medfört att Black Internet stängt av TPB från Internet.

Tingsrättens beslut är jämförbart med att göra posten ansvarig för innehållet i paket, eller teleoperatörer för vad som överförs i SMS eller telefonsamtal. Något som för de flesta framstår som helt orimligt.

Rättegången i tingsrätten förs inte mellan jämbördiga parter. Å ena sidan film- och musikindustrin, å andra sidan små företag utan de finansiella resurser som krävs för att hyra in jurister. Något som vid en civilrättslig process är helt nödvändigt för att ha en rimligt chans att lägga fram sin sak på ett juridiskt korrekt sätt.

Följande citat från IDG beskriver situationen:

Black Internet har valt att följa tingsrättens dom utan att ta strid i ärendet. Vd Victor Möller betonar att bolaget varken har tid eller pengar att ge sig in i den infekterade striden om upphovsrätt och piratkopiering.

– Beslutet fattades av tingsrätten i fredags och nådde oss idag. Vi har valt att följa beslutet, vi har framförallt valt att inte gå i svaromål, slå på stora trumman och lägga miljoner kronor på jurister, säger Victor Möller.

– Vi är ett litet bolag och vi har inte de ekonomiska resurserna att gå in i en sån här grej.

I ljuset av dessa uttalanden, framstår dagens lagstiftning som otidsenlig. Lika otidsenlig som den graderade rösträtten var för hundra år sedan. Då diktade Verner von Heidenstam:

"Det är skam, det är fläck på Sveriges baner

att medborgarrätt heter pengar"

Ingen skulle väl komma på tanken att stämma US Post för att de vidarebefordrar brev där smitta sprids. Eller att stämma de teleoperatörer som överförde de SMS där anarkister samordnade sina aktioner mot polisen vid Göteborskravallerna.

Black Internet står inför en parallell situation, men anser sig inte ha de ekonomiska resurser som krävs för att kunna föra sin talan.

Det är inte rimligt att möjligheten till rättvis juridisk prövning är beroende av vilka ekonomiska resurser man har till sitt förfogande.

IDG, SvD, DN

Karl Sigfrid skriver om det här och här. Hax skriver om det här.

En klok befolkning

I går kväll hade "aktivister" planerat en "gatufest" under rubriken "Reclaim Rosengård".

Det tyckte inte de boende i Rosengård var någon bra ide. Efter en kvart blev "aktivisterna" bortkörda, och flakbilen med musikanläggning släpptes inte in.

"Aktivisterna" drog då vidare till en bensinmack in närheten, och ägnade sig åt stenkastning mot polisbilar, sätta eld på buskage samt krossa rutor på bensinmacken. Notisen från TT avslutas med ett lakoniskt "... och ingen greps.".

Att polisen, efter en halv natt med stenkastning, bränder och glaskrossning inte griper en enda person är anmärkningsvärt.

Det är bara att beklaga att befolkningen i Rosengård, liksom på andra håll, tycker att man måste gå man ur huse för att skydda sina bostäder och egendom mot "aktivister". Men när polisen är så passiv är det fullt förståeligt.

SvD, DN

Komplettering: Aftonbladet hade egen reporter på plats. Artikeln stärker intrycket av boende som gör polisens jobb.

AB

En klok journalist

Läser SvD Brännpunkt där frilansjournalisten Solveig Sigridsdotter Thörnblom under rubriken "Pannkaka av viktigt rättssäkerhetsdebatt" är bedrövad över oförmågan att föra en nyanserad debatt om rättssäkerheten i våldtäktsmål. Något som jag skrev om igår.

Hon avslutar sitt inlägg med: "Jag håller med dem som anser att det ställs rättsvidriga och kränkande krav på våldtäktsoffer. Detta etablerade beteende inom svenskt rättsväsende måste bekämpas. Men inte på bekostnad av rättssäkerheten i bevisfrågan, eller genom att vi straffar alla sexualförbrytare nästan lika hårt, oavsett brottets art."

Om våldtäkter, tjatsex, staffvärde och medias roll

Har under några dagar följt debatten om våldtäkter. Startpunkten var åklagaren Rolf Hillegren som uttalade sig i SvD om HD:s utslag i två våldtäktsmål under sommaren. Där uttalade han dels att det ska vara höga beviskrav i brottmål, även sexbrott, dels sa han - mycket okänsligt - att sex utan samtycke kan betraktas som en "ordningsförseelse".

Det var, ganska självklart, en åsikt som inte fick stå oemotsagd. Hillegren JO-anmäldes av Peter Sunde, en av männen bakom Pirate Bay. F d professorn i straffrätt Madeleine Leijonhufvud ansåg att han måste bort, och att justitieminister Beatrice Ask ska se till att så sker. Advokaterna Thomas Bodström (s) och Claes Borgström (s), ordf. justitieutskottet resp jämställdhetspolitisk talesperson, anser att uttalandet är oförsvarligt och skapar en osäkerhet om våldtagna kvinnor kan lita på rättsväsendet.

Rolf Hillegren själv försöker förklara vad han menar och, förutom användningen av ordet "ordningsförseelse", står han fast vid sin uppfattning. Han tror också att många av hans kollegor delar hans åsikter. Debatten nyanseras, eller spretar möjligen ännu mer, när f.d. justitieministern Gun Hellsvik (m) på Brännpunkt tydliggör för prof Leijonhufvud att

1. Även åklagare har yttrandefrihet

2. Justitieminister Beatrice Ask skulle bryta mot grundlagen om hon försökte avsätta Hillegren.

Idag har SvD två ytterligare inlägg. Dels från författaren Katarina Wennstam som relaterar några tortyrliknande fall och anser att svenska jurister har dålig utbildning, dels från kolumnisten Karin Thunberg som skriver om ett skrämmande kvinnoöde från 50-talet.

Efter alla dessa inlägg, kan man konstatera att det gick inte att nyanserat debattera frågan om våldtäkt, samtycke och tjatsex denna gången heller.

Det som sannolikt förvirrar denna debatt, varje gång den kommer upp, är den nuvarande lagstiftningens definition av våldtäkt. Såvitt jag, som inte är jurist, kan förstå innefattar lagens definition av våldtäkt även det som ungdomar kallar tjatsex. Vilket är långt ifrån det kvinnoöde som Karin Thunberg skriver om. Eller för den delen de tortyrliknande situationer som Katarina Wennstam tar upp i sitt inlägg.

De flesta kan nog hålla med om att ett minsta straffvärdet om två år är rimligt för de fall som Katarina W eller Karin T skriver om. Om Hillegren verkligen anser att två års fängelse är fel för dessa typfall, torde han stå mycket ensam i debatten och knappast ha särskilt många kollegor som håller med honom.

Men om han menar att två års straffvärde för s k "tjatsex" är orimligt högt, är det tvärt om sannolikt att det finns många som delar hans uppfattning.

Hur det är med detta, lär knappast bli klargjort denna gången heller. Det finns allt för många debattörer som, mer eller mindre medvetet, bidrar till att frågan inte diskuteras på ett sakligt plan. Allt ifrån Hillegrens initiala okänslighet till Bodström och Borgströms kategoriska inlägg. Och inte minst medias letande efter konflikter och rubriker, på bekostnad av det förklarande och tydliggörande...

PS Det finns, eller snarare fanns, en handfull samlade läsarkommentarer i en SvD-artikel. SvD har tydligen tagit bort artikeln, men en Google-cashad kopia finns här. Läsarkommentarena ger en mycket bra bild av förvirringen i debatten.

En dag med stort och smått

Det viktigaste först.

I dag firar stora delar av Europa att för tjugo år sedan blev den första sprickan i Järnridån synlig. Det skedde i den lilla gränsstaden Sopron mellan Österrike och Ungern. Carl Bildt håller tal och flera europeiska ledare deltar i firandet av den dag då friheten blev en realistisk möjlighet för hela Europa.

Om det ska instiftas en alleuropeisk helgdag, är denna dag en bra kandidat.

Sedan. Enligt Hax har två EU-direktorat skrivit en rapport som vill förbjuda metatabletter och, som en konsekvens av detta, kommer även ångmaskiner för hemmabruk att försvinna. Motivet är att terrorister kan bygga bomber av metatabletter...

I allmänhet tycker jag att det faktum att så länge fredsprojektet EU bidrar till att Tyskland och Frankrike håller fred, är värt ganska mycket, och att man får stå ut med en hel del dumheter från Bryssel i fredens namn.

Men det är just sådana här förslag som håller EU-motståndet vid liv och underminerar fredsprojektet. Så, man får hoppas att de besinnar sig i Bryssel.

SvD, DN, DN, Hax

Östersjön igen

DN skriver om nästa ryska storövning i Östersjön. För första gången på mer än tio år ska man öva landstigning. En snabb kontroll på kartan ger vid handen vilken Östersjöstat som saknar landgräns mot Ryssland, men också som har mycket lång kust där landstigningar kan genomföras. Det är Sverige. Enligt DN meddelar Försvarsdepartementet att "det inte är något nytt att Ryssland generellt ökat frekvensen och storleken på sina militära övningar."

SvD rapporterar att Arctic Star är återfunna utanför Kap Verde. Sedan den påstådda kapningen mellan Öland och Gotland, har fartyget varit på villovägar. Det är bra att fartyget återfunnits, och att besättningen verkar vara välbehållen.

Men nog hade varit ännu bättre om Sverige hade haft bättre koll på sjöfarten i Östersjön, oavsett om fartyget kapats eller inte.

Och nog hade det varit bättre om Sverige hade haft en försvarspolitk som tog hänsyn till hur Ryssland agerar idag, inte det Ryssland som för tio år sedan varken hade vilja eller förmåga att hota Sverige. Nu när Ryssland "generellt ökar frekvensen och storleken på sina militära övningar"...

Georgien och värnplikt

Nu är semestern slut, både från politik och arbete. Därmed dags för inlägg på bloggen igen.

Det är gott om nyheter inom försvars- och säkerhetspolitik. Försvarsministern meddelar på SvD Brännpunkt att värnplikten ska avskaffas i tre steg. På ledarsidan i SvD refereras boken The Guns of August 2008 – Russia’s War in Georgia (M E Sharpe, 2009) där det tydligt framgår Rysslands ansvar för kriget i Georgien.

Georgienkriget visar att Ryssland både har förmåga och vilja att, om förutsättningarna är de rätta, använda vapenmakt mot ett litet grannland. Enligt den refererade boken är det otvivelaktigt så att skulden för Georgienkriget faller på Ryssland, inte på den Georgiska statsledningen.

Värnpliktsförsvaret är den enda möjligheten att mobilisera tillräckligt antal soldater och sjömän i händelse av väpnad konflikt. Att Sverige, samtidigt som det framstår allt tydligare att Georgienkriget inte var resultatet av en president som förhäver sig, utan en sedan lång tid förberedd aggression från Rysslands sida, väljer att montera ned värnplikten är mycket olyckligt.

I dag är det mycket svårt att se vägen tillbaka till ett svenskt försvar med en tillfredställande försvarsförmåga.

SvD, SvD