Ekerö är bra!

Tidningen Fokus har publicerat en kommunranking på http://www.fokus.se/2010/05/vilsamt-vid-vattern/. Sådana här rankingar ska alltid tas med en nypa salt, men när det är bra resultat är det ju verkligen roligt. Både för oss som är ansvariga politiker, men också för kommunmedborgarna.

I den totala kommunrankingen kommer Ekerö på en 12e plats i hela riket. Det är ett mycket bra resultat, och något att glädjas åt. Ännu trevligare för både kommunens gamla och för en socialnämndsordförande, är att kommunen placerar sig på 9 plats i gruppen "Att vara gammal".

Ekerös placeringar är följande:
Att vara ung - 33 plats
Att vara gammal - 9 plats
Att ha familj - 4 plats
Att jobba i - 53 plats
Totalt - 12 plats

Uppdatering: Ekerö styrs av en borgerlig allians.

Planera med vänstern och med alliansen

I går kväll var det kommunfullmäktige, med bostadsbyggnadsplan och översiktsplan som stora ärenden. Under kvällen framstår tydligt att det finns stora skillnader mellan allianspartierna och
vänsteroppositionen.

Vänstern vill bygga mer, alliansen vill ha en försiktig utbyggnad av Ekerö kommun.

Vänstern vill bygga för att transportsystemen ska fungera optimalt, alliansen vill bygga för att människorna ska trivas.

Vänstern tycker att avvikelser från plan är ett misslyckande, alliansen tycker att avvikelser från en plan är en anpassning till verkligheten som förändras.

Valdagen närmar sig. Då är det bra med åsiktskillnader, det ger väljarna tydliga alternativ att välja mellan.

Ett Stenhamra i regn och blåst

Ett halvdussin engagerade moderater vandrade under eftermiddagen runt i regn och blåst, och knackade på dörrar. Vi fick flera bra och kreativa förslag på hur Stenhamra skulle kunna utvecklas.

När ishockeymatchen mellan Sverige och Tyskland började kunde vi direkt notera ett minskande intresse att tala med oss. Men att Sverige vann och fick brons känns bra, framför allt efter den snöpliga förlusten i semifinalen.

En bra söndag, på det hela taget.

De obotfärdigas förhinder

FP uttrycker att de vill - för framtiden - se en tydligare nationell profil i försvarspolitiken. Och att detta kan medföra behov av ökade anslag.

De reaktioner som kommit från både oppositionens och regeringskamraterna var förutsägbara.

Ledande försvarspolitiker från S skriver på SvD Brännpunkt om splittringen i regeringen. Att FP verkar stå nära S säkerhetspolitiska analys talar man däremot tyst om.

Från försvarsministern och andra moderater uttrycks att FP beter sig illojalt och oansvarigt. Huruvida det faktiskt finns någon klokskap i synpunkterna från FP berörs däremot inte. SvD, SvD, SvD, Kent Persson.

Båda reaktionerna påminner om de obotfärdigas förhinder. "Vi har inte någon anledning att lyssna på vad FP säger. Det är bra som det är".

SvD ledarsida är dock positiv, och kommenterar utspelet under rubriken "Vägen tillbaka rätt väg".

Den svenska försvarspolitken under de senaste åren i allt högre grad präglats av en tilltagande splittring. Och möjligheten att hitta en långsiktigt hållbar försvarspolitik försvåras av att den svenska säkerhetspolitiken har haft en mycket hög förändringstakt. Från att i första hand försvara Sverige, till en försvarsmakt för internationella insatser. Och nu senast från ett värnpliktsförsvar till ett yrkesförsvar.

Vi har i dag en situation där den alliansregeringen och oppositionen inte bara är oense om vilken budgetnivå som är rätt. Det föreligger också grundläggande oenighet om de två andra grundpelarna: säkerhetspolitiken samt försvarets folkliga förankring.

En seriös försvarspolitik måste grundas på en säkerhetspolitisk bedömning. En tydlig uppfattning om t ex hotbild och omfattningen av Sveriges internationella engagemang är avgörande för hur försvarspolitiken ska utformas.

Ett försvar utan folklig förankring kommer snabbt att förlora trovärdighet. Om det inte finns en bred förankring för den förda försvarspolitiken, kommer man vid rekryteringen att finna fler och fler personer som söker till försvaret med fel drivkraft.

Att S har släppt in MP och V i diskussionerna om Sveriges säkerhets- och försvarspolitik kommer självklart leda till ännu större problem att hitta samsyn.

Det grundläggande problemet är att säkerhets- och försvarspolitiken kan inte hanteras som vilken annan politisk fråga som helst. Sveriges säkerhet och relationer till främmande makt kräver mer. Här finns en utmaning för samtliga politiska partier och i synnerhet för ansvarig minister.

PS Att den svenska modellen inte fullt ut är anpassad för internationella insatser framgår av två notiser i SvD. Den ena handlar om hur skadade soldater vid återkomsten måste hantera en stelbent byråkrati på Försäkringskassan, den andra om att svenska soldater och sjömän i internationella insatser har ungefär hälften så stor ersättning som soldater från vår nordiska grannländer.

Valkampanjande på Ekerö

I morgon genomför vi den första utbildningen med de medlemmar som ska delta i samtalskampanjen.

Vi har fått bra stöd från länsförbundet. Bland annat har de utvecklat en websida där alla kampanjer i län och stad kan följas. http://moderaterna.net/kampanj/.

Det kommer att bli intressant att prova den här nya kampanjmetoden.

Äntligen!

SvD gör en bra insats när de nu på djupet börjar granska den politik som MP står för. Den granskningen är en av medias viktigaste uppgifter.

Intressant är Maria Wetterstrands kommentar till granskningen: "Den är ganska rolig, men på vissa punkter känns det som om vi vore lite utvecklingsfientliga." Och hennes övriga kommentarer går vidare på temat "Ja, det kanske står så i partiprogrammet, fast egentligen är det ju inte det vi menar".

Men om man läser MP:s partiprogram m m, vilket SvD har gjort, är det just denna politik som MP står för. SvD har till och med gjort en lista med källhänvisningar till partiprogram, partimotioner i riksdagen etc. , med de citat som ligger till grund för artikeln. Ett väl genomarbetat stycke journalistik.

MP vill bilda regering tillsammans med S och V. Äntligen börjar deras politik nagelfars, just på det sätt som SvD gör. Och den framtidsvision som då kommer fram är mer skrämmande än attraktiv.

Andra bloggare som uppmärksammat granskningen är Fredrik Lidby, Per Ankersjö, Sofia Arkelsten och Daniel Snällman.

Clegg och Cameron

Utgången av valet i Storbritannien ger underlag för en majoritetsregering med tories och liberaldemokrater. Labour verkar ha förlorat valet av delvis samma orsaker som de svenska socialdemokraterna 2006. De framstår som ett trött och sönderregerat parti.

Nu är det bara att hoppas att Clegg och Cameron finner varandra. Cameron sträckte ut handen direkt efter valet, och enligt DN är det också Cleggs inriktning.

Tombola, inte Toblerone

De rödgröna är överens om att de inte är överens om Sverige ska fortsätta insatsen i Afghanistan, eller inte. Det kan bli att stanna kvar, det kan bli att dra sig ur. Besked kommer efter valet.

Det här är inte Toblerone, det här är Tombolapolitik.

DN, Expressen, SvD, Sydsvenskan

Relationsproblem

De rödgröna avser inte leva upp till utfästelserna att Sverige ska ta
ansvar för en Battle group i EU 2011.

Att bryta gjorda utfästelser är något som kanske kunde förväntas av V
och MP. Men att S skulle gå med på det är både förvånande och
allvarligt.

Trovärdigheten i Sveriges utrikespolitik skulle minska. Och S position
som ett riktigt regeringsdugligt parti kan ifrågasättas.

--
Du hittar min blogg på http://staffanstromback.blogspot.com/

Föregångslandet

Rapporterna om krisen i Grekland kommer dagligen. Att media rapporterar om de helt nödvändiga förändringarna under rubriken "Stålbad" är dock lite förvånande.

Enligt P J Anders Linder kan läget i Greklads beskrivas så här:

Grekiska statsanställda får extra månadslöner till påsk och jul. Vissa av dem får ett särskilt lönetillägg ifall de kommer i tid till sitt arbete. ”Spökarbetare” får lön trots att de aldrig dyker upp. Ogifta och skilda döttrar till statstjänstemän har rätt till döda föräldrars pensioner. Statsanställda skogvaktare får bonus för att de arbetar utomhus.

Lägg till detta en reell genomsnittlig pensionsålder på cirka 53 år, omfattande korruption och att skatteflykt tävlar med fotboll om rollen som nationell folksport, och det är inte undra på att Grekland har problem.

Nog verkar det finnas en förändringspotential och möjliga nedskärningar som kan genomföras innan man når det som brukar kallas "välfärdens kärna".

I SvD skriver de rödgröna under rubriken "Så ska jobben bli fler" om det löften de ställer ut. Det kanske finns några goda idéer i deras förslagslåda, men tonläget är orimligt högt när de skriver:

"Nu ökar också långtidsarbetslösheten och massarbetslösheten riskerar att permanentas. Regeringens enda svar är uppgivenhet. Vårpropositionen var kliniskt ren på insatser för att bekämpa arbetslösheten."

Är det något som alliansregeringen lyckats med, så är det att hålla krisen stången. Regeringen har ju faktiskt lyckats både mota ökningen i arbetslöshet och samtidigt ha kontroll på statens finanser.

Och så fortsätter de rödgröna:

"I vår rödgröna budgetmotion föreslår vi en rad investeringar för fler jobb istället för regeringens ofinansierade skattesänkningar. "

Skattesänkningarna var finansierade. Faktum är att Sveriges låneskuld är lägre idag än den var 2006. Så var det med den osakligheten.

Nej, det finns nog anledning att vara tacksam för att alliansregeringen varit återhållsam med populistiska penningslösande projekt, utan i stället gjort riktade insatser grundade på den arbetslinje som man gick till val på 2006.

Med risk för att låta som en moderat partimegafon kan man nog i flera avseenden se på Sverige idag som ett föregångsland. Det betyder självklart inte att alla problem är lösta och alla medborgare lyckliga och nöjda. Men jämfört med de flesta andra länder kommer Sverige ut rätt så bra, framför allt vad avser arbetsmarknad och offentliga finanser.

SvD, SvD