En bra ide

Camilla Lindberg (fp) har i riksdagen motionerat om en integritetsbalk. 

Med hänvisning till möjligt missbruk av information från t ex fartkameror, kameror för trängselskatten i Stockholm och de personliga kollektivtrafikkorten, föreslår hon en konkret lagstiftning som säkerställer den enskildes integritet beaktas. 

Det verkar vara en bra ide. Hoppas att den vinner brett gehör bland alliansens riksdagsledamöter. 

Äntligen!

Sitter och läser resultaten från moderaternas framtidskonvent. 

Många bra ideer och en del konkreta förslag med tydliga ställningstaganden. Det är också välgörande att de frågor som lyfts fram är aktuella och handlar många gånger om frågor som direkt berör oss som bor i Sverige. Detta är mycket tydligt i den kommunalpolitska förnyelsen. 

Samtidigt finns i de flesta uttalandena en tydlig förankring i den sammansmältning av marknadsliberalism och socialkonservativatism som är moderaternas ideologiska grund. 

De förslag från arbetsgrupperna som gick i fel ideologisk riktning, t ex detaljregleringen inom barnomsorgen, sorterades bort. Det som gick i rätt riktning, t ex åtgärder för att stärka integrationen, fick bifall. Men utan några systemteoretiska, eller abstrakta ideologiska utvikningar. 

En tydlig inriktning, med förankring i vardagen. Bra! 

Detta är bland det bästa som hänt inom moderaterna sedan valsegern 2006. Resultaten från framtidskonventet är mycket lovande. Nu ska uttalandena omsättas detta till konkreta beslut. Då kan väljarna 2010 se att moderaterna både vill och kan lösa dagens och morgondagens problem. 

SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN

Låt individen bestämma, också om individen är flykting

Paul Lindquist argumenterar i ett inlägg på sin blogg varför även flyktingar ska få bestämma själva var de ska bosätta sig. Läs här. 

SvD, SvD 

Rimligt att pröva lagligheten

Det framstår som mycket rimligt att pröva lagligheten i de beslut, uppenbarligen väl synkroniserade, som fattades av Finansinspektionen, Riksbanken och Riksgälden. 

Ett sätt att beskriva händelseförloppet är följande: 

1. Carnegie har för hög riskexponering, grundat i otillräcklig intern styrning och kontroll. 

2. Finansinspektionen uppmärksammar detta, anmodar Carnegie att vidta åtgärder samt till FI redovisa vilka åtgärder som vidtagits. 

3. Aktörerna på aktie- och finansmarknaden drar slutsatsen att det är mindre säkert att äga aktier respektive låna ut pengar till Carnegie. Aktiekursen faller och Carnegie får problem att låna pengar.  

4. Carnegie genomför förändringar i intern styrning och kontroll, och redovisar dessa till FI. 

5. Riksbanken lånar ut 1 miljard till Carnegie. Några dagar senare beslutar Riksbanken att Carnegie får möjlighet att låna ytterligare 4 miljarder, om man skulle behöva. Säkerhet för lånen är de rörelsedrivande dotterbolagen. 

6. FI meddelar den 10 november att man återkallar Carnegies tillstånd för bankverksamhet. 

7. Riksbanken meddelar direkt efter FIs beslut att man sagt upp lånet, mot omedelbar betalning. Detta har sin grund i att värdet av säkerhetena för lånet, de rörelsedrivande dotterbolagen, inte är tillräcklig. Vilket naturligt har sin grund i att FI återkallat tillståndet. 

8. Carnegie kan inte betala lånen till Riksbanken. I enlighet med avtalet som Carnegie har med Riksbanken, övertar Riksgälden säkerheterna - de rörelsedrivande bolagen. 

9. Finansinspektionen meddelar att, i och med att Riksgälden är ägare, kan Carnegies rörelsedrivande bolag återfå tillståndet att bedriva bankverksamhet. 

Parallellt med detta gick några privata investorer in med stora belopp, uppenbarligen för att de bedömde att det fanns möjlighet att vända Carnegies negativa utveckling. 

En fråga som måste besvaras är: Vilka åtgärder vidtogs av Riksgälden från det att man övertog de rörelsedrivade bolagen, som motiverade att FI kunde ge tillbaka tillståndet? Det är synnerligen osannolikt att Riksgälden under någon timme kunde genomföra åtgärder som i ett slag förändrade intern styrning och kontroll. Den enda reella förändringen som hann ske under dessa timmar, var att ägarförhållandena förändrades. 

I så fall blir den logiska slutsatsen att FI anser att Carnegies aktieägare är diskvalificerade som ägare till bankverksamhet. Något som verkar synnerligen märkligt, med tanke på att de fem största ägarna är Böös & Enblad, Moderna Finance AB, Harris Associates L.P., Andra AP-fonden respektive SEB. 

Denna slutsats styrks också av följande skrivning i FIs beslut om återkallelse 

"Riksgälden har vidare informerat FI om att Riksgälden har för avsikt att ta pan-ten i anspråk om FI återkallar bankens tillstånd. Staten kommer då att bli ägare av banken och bör anses vara en fullgod ägare. Av denna anledning bör banken kunna återfå tillstånden så snart Riksgälden tagit över aktierna." 

En annan fråga som också kan ställas är om FI tydligt har informerat Carnegie om vilka krav som ställs, och risken för indraget tillstånd. 

Så länge detta inte är klargjort, vet vi inte om FIs (och övriga inblandade myndigheters) agerande var  korrekt myndighetsutövning under gällande lagar och föreskrifter. 

DN, SvD

Vänster-SvT tillbaka

Nästa inslag i morgonsoffan (fast nu står reportern, Maud Olofsson och Thomas Östros vid ett bord) annonseras som en diskussion om EUs krispaket, med anledning av finanskrisen. 

Men det som därefter inträffar kan bäst beskrivas som "Alla mot Maud". Reportern är så entusiastisk i sin kritik av regeringens politik att Thomas Östros utbrister "Ja, just det!", "Precis", "Svara på det Maud" och liknande. 

Den gamla dåliga vänster-SvT från 70-talet verkar tyvärr vara på väg tillbaka. 

När man ser det lite grann, så där från ovan...

I SvT morgonsoffa diskuterades svensk- respektive engelskspråkig undervisning vid svenska gymnasier. Argument för (bra för de som fortsätter med högre akademiska studier utomlands) och mot (eleverna kommer att sakna svenska ord för många företeelser) fördes fram. 

Men det uppenbara var det ingen som sa: Det här kan väl eleverna och deras föräldrar få välja själva. 

Ser tyvärr allt oftare resonemang som utgår från att det finns en "bästa lösning, samma för alla", en social ingenjörskonst som lägger en våt filt över samhället och medborgarnas vilja att ta ansvar för sina liv. Även om det ibland kommer att resultera i beslut som, sett utifrån, inte verkar vara bra. 

Det är viktigt att fortsätta hävda den enskilde medborgarens rätt att besluta över sina egna livsval. 

Staten, eller kommunen, vet bäst

Det är intressant att tränga in i den lagstiftning som styr socialtjänsten. 

Socialnämnden på Ekerö beslutade tidigare i år att vi vill se en plan för konkurrensutsättning av minst två av de gruppboenden som idag drivs av Ekerö kommun. 

Vid dagens sammanträde i socialnämndens arbetsutskott presenterades förslag till plan för konkurrensutsättning. Där klargjordes också att det är olika krav som gäller för gruppboende enligt LSS, beroende på om det är kommunen som är huvudman, eller om det drivs av ett privat företag. 

Om gruppboendet drivs av ett privat företag, som säljer sina tjänster till kommunen, är länsstyrelsen tillståndsgivande myndighet. Om däremot gruppboendet drivs av kommunen, kan länsstyrelsen ha synpunkter, men det är kommunen som beslutar och då enligt delvis andra kriterier. 

Mycket märkligt, och inte ett dugg konkurrensneutralt. 

Kommunstyrelse och VA på Helgö

Möte i kommunstyrelsen, där vi bland annat beslutade att överklaga länsstyrelsens helt orimliga beslut. Jag har tidigare skrivit om det här. 

Ö-partiet har nu tagit ställning i frågan, och kommit fram till att de anser att kommunen ska lägga sig, acceptera länsstyrelsens beslut och genomföra VA-utbyggnaden. Trots de helt orimliga konsekvenserna det skulle få för Helgö-borna. 

Nu ligger frågan hos statens VA-nämnd. Håller tummarna för att de är klokare än länsstyrelsen. 

För säkerhets skull beslutade vi även att avbryta detaljplanering av Helgö, i avvaktan på resultat av den rättsliga processen. Det är synd, med tanke på de Helgöbor som väntat länge på detaljplan. Men tyvärr helt nödvändigt, för att inte riskera att drabbas av en kommunalekonomisk härdsmälta. 

Tänk vad tiderna (och Allan Widman) kan ändras!

Det är ett par månader sedan den s k genomförandegruppen - där Allan Widman ingår - föreslog att, bland annat, projektet "Utveckling Aktivt pansar (AAC)" skulle avbrytas. 

Aktivt pansar är, såvitt jag förstår, är det enda effektiva motmedlet mot moderna pansarbrytande vapen. Till exempel RPG 7. 

Då, när förslagen lades fram, kan jag föreställa mig att gruppen bedömde att det var fullkomligt otidsenligt och helt uteslutet att svenska pansarfordon skulle komma i en situation där aktivt pansar skulle behövas. Det var ju "allmänt känt" att svenska förband i internationella insatser, verkade i områden där motståndaren var lågteknologisk. Alltså var aktivt pansar en kvarleva från ett kallakrigstidstänkade, där modernt utrustade arméer stred mot varandra. 

Nu, bara några månader senare, höjer samma politiker tonläget och kräver bättre skydd för våra förband i Afghanistan. Bland annat verkar det nu som om Allan Widman tror sig veta att Stridfordon 90 är vad som behövs. 

Jag är inte så säker på att varken Stridsfordon 90, eller ens Leopardstridsvagnar (Stridsvagn 122), ger fullgott skydd mot de pansarbrytande vapen som finns i Afghanistan. För övrig föreslog genomförandegruppen - där Allan Widman alltså ingår - att man även skulle avveckla projektet "Renovering och modifiering av stridsfordon 90 och stridsvagn 122". 

Det bästa vore nog om de som har kompetens i frågor om pansar, pansarvärnsvapen, hotbild i Afghanistan och möjliga motmedel fick mandat från politikerna att avgöra frågan. Utan politiska pekpinnar. 

SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Pressmeddelande från genomförandegruppen, Fakta om aktivt pansar och RPG-7

Ibland går det fort

Igår skrev jag "Men om moderaterna lämnar fältet fritt till höger kommer det att finnas utrymme för ett klassiskt värdekonservativt parti. " 

Idag aviserar Per Schlingman att de som invandrar till Sverige ska skriva på kontrakt, där de försäkrar att  de känner till svenska lagar och normer. 

Jag tror självklart inte att det var mitt blogginlägg som initierade detta förslag. Inte desto mindre är det en tydlig signal att det finns gränser för förflyttningen mot mitten. 

I sak är det ett fullt rimligt förslag, även om införandet säkert kan vålla en del praktiska problem. 

De förutsebara reaktionerna från vänster är inte att bry sig så mycket om. Det är några decennier sedan arbetarrörelsen glömde bort första delen i devisen "Gör din plikt - kräv din rätt". 

SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN 

PS För några år sedan fick jag förstahandsinformation om hur det går till att bli medborgare i Kanada. Det var en del prov som skulle klaras, bland annat språkkunskaper och lagkännedom prövades. Men det stannade inte vid det. Den presumtive medborgaren skulle också sjunga de två första raderna i Kanadas nationalsång! 

Bruna framåt!

Opinionsmätningarna i dag ger, återigen, sverigedemokraterna stöd från mer än fyra procent av väljarkåren. Samtidigt fortsätter socialdemokraternas nedgång, vilket minskar avståndet mellan allianspartierna och den röd-gröna oppositionen. 

Att socialdemokraterna skulle minska var nog förutsägbart, med tanke på de problem som Mona Salin har att få samarbetet med (v) och (mp) att fungera. 

Men att sverigedemokraterna ligger stadigt på en nivå som gör det möjligt att de kommer in i riksdagen bör ge anledning till självrannsakan inom alliansen, och inte minst inom moderaterna. Något beror säkert (sd)'s framgångar på att den moderata partiledningen inom flera områden har valt att prioritera ned värdekonservativa ideerna, till förmån för de liberala. Två exempel på detta är försvarsfrågan och äktenskapslagstiftningen. Inom båda dessa två områden har partiet intagit ståndpunkter som värdekonservativa moderatväljare står frågande inför. 

Och i de frågor där partiet landat i ståndpunkter som är mer att anse som värdekonservativa än liberala - till exempel FRA-lagen och fildelningsfrågan - har detta inte varit tillräckligt för att hålla de värdekonservativa sympatisörerna nöjda. 

Det kan dessutom ifrågasättas om dessa ställningstagande egentligen är värdekonservativa: att upprätthålla rättssäkerhet och värna individens integritet kan nog också sägas vara principer som ligger nära värdekonservatism. Och oavsett vilken grund man haft för sina ställningstaganden, kan man konstatera att konsekvensen kan bli att (sd) får plats i riksdagen 2010. 

Sverigedemokraterna är ett parti med en gediget främlingsfientlig ryggsäck, som de gör sitt bästa för att distansera sig ifrån. Om det är tillräckligt för att (sd) ska nå den legitimitet som de så gärna vill ha återstår att se. 

Men om moderaterna lämnar fältet fritt till höger kommer det att finnas utrymme för ett klassiskt värdekonservativt parti. Om det blir de omvandlade sverigedemokraterna, eller något annat parti, återstår att se. 

SvD, SvD, DN

Upprätthåll rättssamhället

Enligt artiklar i flera tidningar sägs justitiedepartementet fundera på att göra en "eftergift" i IPRED-frågan, nämligen att nedladdning som görs innan lagen träder i kraft inte ska kunna eftersökas. Att en borgerlig regering med en moderat justitieminister betecknar den här förändringen som att "lagen mildras", är en ganska märkligt. 

Det finns några principer för lagstiftning, som allmänt anses vara grundläggande i ett rättssamhälle. En av dessa principer är att lagstiftning skall inte vara retroaktiv. 

Det finns en god moderat tradition att kritisera retroaktiv lagstiftning. Ett tillfälle var då änkepensionerna togs bort, vilket i ett slag försämrade många äldre kvinnors ekonomiska situtation om deras make gick bort. Ett annat var då man införde avkastningsskatt på pensionssparande, som kom att gälla inte bara nya pensionsförsäkringar utan även befintliga, vilka som bekant inte får röras förrän vid 55 års ålder. 

Vid dessa, och säkert flera andra tillfällen, har moderaterna stått upp för rättssamhällets grundprinciper. Kritiken var stenhård från moderata och andra, borgerliga företrädare. Om IPRED klubbas igenom av en riksdag med borgerlig majoritet, borde det vara självklart att den inte görs retroaktiv. 

Oavsett vilken åsikt man kan ha avseende IPRED, är det faktum att lagstiftningen inte görs retroaktiv inte någon eftergift mot kritikerna - det är bara att upprätthålla en av rättssamhällets grunder. 

AB, DN, DN, SvD, SvD och SvD 

Eftermiddag med SAK

Temat för Svenska Atlantkommitténs novemberkonferens 2008 var Euro-Atlantic Solidarity and Defence Co-operation. Det var talare från SIPRI, FOI, Estlands parlaments utrikesutskott, Sveriges riksdag och USAs Nato-representation. Mats Johansson fick agera stand-in för Göran Lennmarker som fastnade i riksdagens debatt om Lissabonfördraget. 

Det råder samstämmighet att den, på gränsen till teologiska, spegelfäktningen mellan USA och EU om vilken institution som ska ha vilken formell roll, har ersatts av en mer pragmatiskt ansats. Det viktigaste är nu att åstadkomma resultat, med de resurser som ställs till förfogande. 

Detta nya förhållningssätt kommer i mycket hög grad att gälla i Afghanistan, där USA i konfliktens tidiga skede gick sin egen väg. Visserligen buret av sympatierna efter 9-11, men konsekvensen blev kanhända mer eldkraft, och mindre rekonstruktion än vad situationen krävde. 

Nu, när många länder deltar, finns det andra problem. Ett är att insatserna har "sålts in" till väljarkårer i respektive land med olika budskap. De anglosaxiska regeringarna har pekat på kopplingen till terrorism, medan andra länder har lyft fram behovet av humaninära åtgärder som drivkraften bakom insatsen. Det ger naturligtvis problem, när trupper från olika länder förväntas omsätta respektive regerings övergripande mål till en gemensam strategi för de operationer som skall bedrivs inom ramen för ISAF. Ännu mer problematiskt är det förhållande att de återuppbyggnadsgrupper (PRT) som organiserats, delvis består av civil personal som inte organiseras inom ISAF, utan direkt lyder under respektive regering. 

En reflektion från en av deltagarna, som själv sitter i en politiskt förtroendevald position: "Most of the European defence ministers are not in their position because of competence in nationa security and/or military strategy, but because of their social abilities." 

En annan fråga som diskuterades är vilket förhållningssätt Obama kommer att inta. Två huvudalternativ diskuterades: 
- Defensive realism, som innebär att USA håller en låg profil och i huvudsak inte motsätter sig Rysslands politk. 

- Offensive realism, vilket skulle innebära att USA satsar på territorriellt försvar. 

Något som framhölls från flera talare, var att det förhållningssätt som använts mot Ryssland sedan murens fall, då Ryssland behandlats som en västerländsk demokrati inte varit framgångsrikt de senaste åren - i praktiken sedan Putin tillträdde som president. 

Ryssland är inte en västerländsk demokrati, och bör heller inte behandlas som en sådan. Denna slutsats innebär inte att dialogen med Ryssland ska avbrytas, utan tvärtom att den ska föras på ett sätt som tar hänsyn till det landets förutsättningar, position och historiska arv. Med detta förhållningssätt bör det finnas bättre förutsättningar att nå fram till lösningar på de gemensamma utmaningar som finns i relationerna mellan de västerländska demokratierna och Ryssland. 

Avslutningsvis kan konstateras att "Defence spending is only meaningful, if your potential adversary is convinced that you actually will use force, if neccessary". 

Att spendera pengar på ett försvar - om än aldrig så potent - som motsidan inte tror kommer att användas, är bortkastat. 

De kunniga talarna gjorde att tiden kändes väl använd. 

Nu är frågan...

Sten Tolgfors har tidigare gjort Sveriges beslut om uppgradering av Gripen, från de nuvarande modell C/D till den modernare modell E/F, beroende av om Norge köper Gripen. 

Enligt både SvD, SvD och DN har Norges regering beslutat att inte köpa Gripen, utan i stället investera i JSF (även kallad F35). 

Nu har vi nu alltså den situationen, att Sveriges luftförsvarsförmåga inte kommer att utvecklas, på grund av ett politiskt beslut i Norge. Det kan ifrågasättas om det en rimlig beslutsordning för frågor som rör Sveriges säkerhet. 

Växthus eller inte?

Tekn dr Lars Bern har i SvD Brännpunkt publicerat en artikel där han ifrågasätter växthuseffekten. Bland annat likställer han den vetenskapliga nivån med den som används för att argumentera för Intelligent design, en variant på kreationismen. 

Den argumentation som han för fram behöver synas. Bland annat hävdar han att den globala temperaturökning som uppmätts under 1900-talet till stor kan härledas till att mätningar görs i närheten av städer och tätorter, där mörka vägar och hus absorberar avsevärt mycket mer värme än ängar och skogar. 

Men, om Dr Bern har rätt, är det oroande att IPCCs slutsatser blivit något av ett postulat inom svensk politik, även för moderaterna. Kanske ett lätt sätt att fånga väljare. Men trovärdigheten ryker om det visar sig att alla de resurser som använts för att reducera CO2, i stället borde ha använts till att t ex  ta fram ljusare byggmaterial för hus och vägar. 

Budget för 2009 - med brasklapp

Ekerö kommunfullmäktige beslutade i kväll om budget för 2009. Den innehåller allt som förväntas, med rejäla satsningar inom alla områden. Ett positivt inslag är att Ekerö inför vårdnadsbidrag från årsskiftet. 

Oppositionens försök att i sina respektive budgetförslag använda stora delar av kommunledningens budget till andra ändamål, och samtidigt hävda att det inte skulle få några konsekvenser i kommunledningen, misslyckades rejält. Eftersom oppositionens alternativa budgetar i och med detta inte gick att försvara, var det som ett korthus som föll ihop. 

Den stora brasklappen är naturligtvis den ekonomiska situationen i världen. Blir det en djup recession, kommer de bedömningar som ligger till grund för budgeten att förändras.  

Möte om Stenhamra äldreboende och samhällsplanering i Ekerö

I går kväll, 14 november, var det informationsmöte om Stenhamra äldreboende. 

Bra insatser gjordes av deltagande tjänstemän för att informera om den komplexa problemställning som det här är. Förutom några politiker som tog tillfället i akt att profilera sig, var det ett mycket bra och konstruktivt möte. 

Under mötet framkom att det finns en tydligt uppfattning att Söderströmska tomten är bättre i alla avseenden. Några deltagare tryckte också på nödvändigheten av att den helt nödvändiga utbyggnaden av äldreomsorgen måste komma till stånd. Men samtliga förstod nog också att miljöbestämmelserna med skyddsavstånd inte gör det möjligt att sätta spaden i jorden. Och att, tyvärr, måste det planeras för alternativet fritidsgårdstomten, om det visar sig att Söderströmska inte är genomförbart. Det är en komplex situation. 

En fråga som jag funderar över är: Varför känns det som om vi inte ligger på förkant, utan alltför ofta har att hantera frågor med ryggen mot väggen? 

Vi måste inom kommunen bli mycket bättre på framförhållning, och det gäller inte minst samhällsplaneringen. Den översiktsplan som antogs för några år sedan, bör nu följas av en fördjupad översiktsplan. En fördjupad översiktsplan skulle ge en samlad uppfattning om hur tätortsbandet mellan östra Ekerö och Stenhamra ska utvecklas. Och framstår som allmer nödvändig för att få bättre framförhållning. 

Är det slut på lyssnandet nu?

Enligt DN och SvD har de moderata riksdagsledamöter Hans Wallmark och Hans Rothenberg "satt ner foten". IPRED kommer att röstas igenom. 

Är det här en medveten desinformation? Eller har M-riksdagsgruppen redan tagit ställning? Och Per Schlingmans uttalande om att man ska lyssna på debatten är bara spel för gallerierna? 

Ett klargörande, t ex från gruppledaren Lars Lindblad, skulle vara klargörande. 

Tillbaka till 70-talet

På YouTube kan man se hur en lärare trycker ner den elev som vill se John McCain som president. 

I SvD skriver man om detta från ett "tycka synd om"-perspektiv. Men inte från den utsatta elevens, utan från lärarens! 

I en artikel sägs att läraren är anmäld till den lokala skolinspektionen, och i en annan artikel sägs att "Ku Kux Klan står utanför min dörr". Och i båda att självklart har läraren har stöd från föräldrarna, samt att läraren minsann är sååå modig som törs säga vad hon tycker.  

SvDs artiklar känns som en tidsresa tillbaka till 70-talet. Man väljer att ställa sig på samma sida med den som trycker ner, och att bortse från den som blir trakasserad. Trots att det är en lärare och minderårig elev i respektive roll. 

Detta är vänsterjournalistik när den är som allra sämst. 

Ett bra tillfälle att lyssna

Det är välgörande att Per Schlingman enligt SvD är öppen för att ta hänsyn till de synpunkter som kommer fram i debatten om det lagförslag som remitterats till lagrådet. 

Men sedan skriver SvD att Per Schlingman säger "Det diskussionen rör är om det går att hitta ett sätt där man för in någon typ av kriterium för när IP-adresser ges ut." 

Det är ju inte korrekt. 

Det diskussionen i bloggosfären rör, är det orimliga i att IP-adresser lämnas ut till privata företag, som sedan ska agera polis. I stället för att polisen ges de befogenheter som anses nödvändiga för att beivra brott. 

Å andra sidan, den ide som framförs i en annan artikel i SvD, att IP-nummer endast ska få lämnas ut när den illegala fildelningen skett i kommersiellt syfte är värd att pröva. 

För den intresserade finns ett exempel på hur orimliga konsekvenser den föreslagna lagstiftningen skulle kunna få på bloggen Mina Moderata Karameller. Tack Mary. 

Jag hade fel

När tre av partierna i alliansregeringen meddelade att man kommer att köra över det fjärde, skrev jag att "Så fort det första samkönade paret nekats vigsel i något samfund, kommer Jämo, Expressen och Uppdrag granskning.  Och så ska hela debatten köras ett varv till". 

Det var en felbedömning. 

Lars Ohly har nu, redan innan lagstiftningen beslutats, meddelat att vänsterpartiet inte accepterar att ett samfund med vigselrätt ska kunna neka att viga homosexuella. Både SvD och DN tycker att det är tillräckligt intressant för att skriva om detta, och det blir nog inte sista turen i den här frågan. 

Varför gör (m), (c) och (fp) på detta viset? 

På gränsen till bedrägeri

I SvD säger Irene Lundquist Svenonius, stadsdirektör i Stockholms stad, att stiftelsen Kvinnoforum har betett sig bedrägligt när man fått bidrag - för samma lokalkostnader - från både utbildnings-, idrotts- och socialförvaltningen. 

TV4 redovisar sitt källmaterial här. 

Jag hoppas att de flickor och kvinnor som får hjälp och stöd genom Kvinnoforum och Xist inte drabbas. Men att de ansvariga får ta konsekvenserna av sitt handlande. Eller underlåtenhet att handla. 

Nu får det väl ändå vara nog

Turerna runt FRA-lagen börjar likna en fars. Men skrattet fastnar, när det är Sveriges nationella säkerhet och våra medborgares integritet som ligger vågskålarna. 

Historien är följande 

18 juni: Beslut i riksdagen att en domstolsliknande nämnd ska godkänna avlyssning. 

25 september: Allianspartierna är överens om att en ny domstol, underrättelsedomstolen, ska skapas för att godkänna avlyssning. 

9 november: FRAs GD, Invar Åkesson meddelar enligt SvD att FRA inte anser sig behöva tillstånd av underrättelsedomstol för att avlyssna. 

Nu räcker det. Frågor om nationens säkerhet och personlig integritet kan inte hanteras så här. 

Dags att gå tillbaka till ruta noll: Svälj prestigen och tillsätt en utredning med tydliga direktiv. När utredningen levererat sitt resultat kan proposition skrivas, remitteras för synpunkter och riksdagen därefter fatta ett genomtänkt beslut. 

Informationsmöte om Stenhamra äldreboende

Har bjudit in till informationsmöte om det planerade särskilda boendet i Stenhamra. Tack för tipset, Cecilia. 

Inbjudan med tid och plats finns här. 

Ett tungt men rättvist bakslag

I flera artiklar (här, här, här, här, här, här och här) har SvD synliggjort de oegentligheter som förekommit inom stiftelsen Kvinnoforum. Bland annat uppges att Kvinnoforum "mjölkat" skolan Xist på pengar genom att låta stora delar av skolpengen gå till annan verksamhet inom Kvinnoforum. Med viss insyn i verksamheten, kan man så här i efterhand ställa sig frågan: Hur kunde det gå så fel, under så lång tid? 

Jag har själv träffat flera tidigare anställda som mellan skål och vägg berättat om hur läget är. Men att gå till journalister eller myndigheter med tillsynsansvar har man ofta dragit sig för.  Det ska mycket till för att våga ifrågasätta en verksamhet där kända namn som Anita Gradin, Björn Sprängare, Mark Levengood och Stefan Fölster m fl sitter i styrelsen. Vid de tillfällen då varningssignalerna har nått fram, de första tydligen för mer än tio år sedan, lyckades ledningen för Kvinnoforum "hantera" problemen så att de fick fortsatt förtroende.

Jag hoppas att den här granskningen ger råg i ryggen till politiker och beslutsfattare, så att man vågar ifrågasätta även verksamhet som framstår som mycket angelägen eller politiskt korrekt. Även de som arbetar mot kvinnovåld, trafficking etc måste tåla en granskning. 

Ser med intresse fram emot kvällens program i TV4. 

Post Obama Syndrome

 

Något att roas av. 

Orimlig skatteutjämning blir grundlag?

SvD rapporterar att den kommunala skatteutjämningen ska grundlagsfästas. Eftersom grundlagsutredningen inte lagt sitt officiella förslag, är det osäkert vad detta innebär. Om det nuvarande systemet i och med detta grundlagsfästes skulle vara mycket olyckligt. 

Ett system där vissa kommuner måste överdebitera sina medborgare, för att leverera skattemedel till andra kommuner är inte rimligt. De skattetekniska beräkningar som överdebiteringen grundas på, är så komplexa att det endast är ett litet fåtal experter som förstår hur systemet egentligen fungerar. Men de orimliga effekterna går att förstå. 

Om en kommun är framgångsrik med att tillämpa arbetslinjen, så att det blir färre arbetslösa och medelinkomsten ökar, leder det nuvarande skatteutjämningssystemet ibland till att man måste HÖJA skatten. Vilket ju framstår som helt absurt.

Det borde vara självklart att staten tar in de medel som behövs, och därefter fördelar skattemedel till behövande kommuner. Det är bara att hoppas, att det förslag som grundlagsutredningen lägger, inte stänger dörren för detta. 

Förutsägbart fel

Nu har SvD rubriken "Sprickan i regeringen växer". Helt i onödan. 

Någon som tror att lagen om könsneutrala äktenskap kommer att vara långsiktigt hållbar? Så fort det första samkönade paret nekats vigsel i något samfund, kommer Jämo, Expressen och Uppdrag granskning. Och så ska hela debatten köras ett varv till. 

"Vafför gör dom på detta viset?" 

"Naivt och ogenomtänkt"

är rubriken på (m)-riksdagsmannen Göran Petterssons kommentar till de tre allianspartiernas beslut att köra över (kd) i frågan om könsneutral äktenskapslagstiftning.

Man kan bara hålla med. Det alternativ som många anser rimligt, är att åtskillnaden mellan staten och de religiösa samfunden fullbordas. Staten skulle då ta ansvaret för att registrera samlevnad, oavsett kön, som en civilrättslig myndighetsutövning. Sedan kan de par som så önskar, gå till sitt religiösa samfund och få välsignelse för sitt förhållande.

På SvD Brännpunkt den 3 november ges stöd för en sådan lösning av Christer Sturmark, ordförande förbundet Humanisterna, Sten-Gunnar Hedin, talesman för Pingströrelsen, Karin Wiborn, missionsföreståndare Svenska Baptistsamfundet, Anders Arborelius, biskop ocd Katolska kyrkan i Sverige, Göran Zettergren, missionsföreståndare Svenska Missionskyrkan, Morgan Johansson, folkhälso- och socialtjänstminister 2002-2006.

Och på SvD Brännpunkt den 29 september ställer sig även ÅSA REGNÉR, generalsekreterare, Riksförbundet för sexuell upplysning RFSU, bakom denna lösning.

Även (kd) har förklarat sig villigt att acceptera innebär detta, även fast man egentligen anser att dagens situation är tillfredställande.

Det är svårt att förstå varför Fredrik Reinfeldt väljer att köra över (kd). Om han hade haft Göran Per(s)sons personlighet, skulle den här okänsligheten vara begriplig. Men Fredrik har ju, möjligen med undantag av FRA-debatten, faktiskt gett intryck av att både kunna lyssna och känna in. Att Göran Eriksson i sin analys i SvD gör det till ett misslyckande för (kd) är nog att skjuta brevid målet. Det är ju ledaren i regeringen, statsminister Fredrik Reinfeldt, som har misslyckats med att ena alliansen. 

Förutom att de sakliga argumenten talar emot, så är den politiska taktiken mycket svår att förstå. Har bloggat om det tidigare här.

Nu håller vi tummarna!

Barack Obama är enligt både SvD och DN vald till president i USA. 

Med tanke på att han har utlovat protektionism, och har mindre erfarenhet av politisk ledarskap än vad jag själv har (som ordförande i socialnämnd), är det bara att hålla tummarna för att det går bra ändå.. 

Ewa Björling förklarar varför McCain är bättre för Sverige

Något som verkar undgått många som följer den amerikanska valkampanjen, är den protektionism som Obama förespråkar. Handelsminister Ewa Björling har lyssnat på Obamas retorik, och ger här sin syn på varför det inte är bra för Sverige. 

I en situation med finanskris, skulle amerikansk protektionism allvarligt försvåra möjligheterna till återhämtning. USAs protektionism på 30talet fick som konsekvens att depressionen blev både längre och djupare. Det är bara att hoppas att Obama (om han blir vald) inte genomför den politik han gick till val på. 

Ett nytt grepp från Karl Sigfrid

För att skriva remissvar till EUs grönbok om "Upphovsrätten i kunskapsekonomin", har Karl Sigfrid startat ett wikiprojekt här. 

Ett intressant och nytt grepp. Alla som vill bidra till remissvaret är välkomna att delta. 

Besök i en annan verklighet

Tillbringade, med två kollegor från socialnämnden, några timmar under lördagen på Sundsgården. Träffade Hans Nilsson och Leif Öberg, som berättade hur man hjälper pojkar mellan 10 och 15 år. De gav en mycket kompetent insikt i den verklighet som de har att hantera. 

Den verksamhet som de erbjuder använder de verktyg som behövs, psykodynamiska eller kognitiva, allt efter behov. Att det är Frälsningsarmen som är huvudman märks inte, förutom att det står på skylten vid infarten. Och, enligt Hans och Leif, genom att det kristna kärleksbudskapet är den värdegrund som verksamheten vilar på. "Allt vad du viljen...". Däremot förekommer det inte några morgonsamlingar, andakter eller andra inslag av kristen religionsutövning. 

Tillvaron för pojkarna som bor och går i skolan på Sundsgården är stabil och strukturerad. Det finns många vuxna som fångar upp eventuella problem. För de flesta pojkarna innebär tiden på Sundsgården en postiv utveckling, men utmaningen är sedan att komma tillbaka till den verklighet som vi alla ska leva. Där finns återigen föräldrarna, men också andra vuxna i barnets närhet, som några av de viktigaste personerna. 

Detta ledde till en intressant diskussion om vikten av utgå från pojkarnas verklighet när man ska hitta de möjligheter som finns att stödja dem. Några vuxna i pojkens närhet, som vill och kan engagera sig i barnets utveckling, kan betyda oändligt mycket mer än alla de resurser som det offentliga tillhandahåller. 

Vi diskuterade hur det kommer sig att det verkar vara en ökande andel föräldrar som inte klarar omsorgen om sina barn, och att det även i familjer med goda materiella förutsättingar. En ide är att skicka en liten broschyr till nyblivna föräldrar. I broschyren skulle dels finnas föräldrabalkens 6 kap 1§* och FNs barnkonvention 18§**, för att tydliggöra vilket åtagande man har gjort genom att sätta barn till världen, dels en beskrivning av vilka möjligheter till stöd och hjälp som både det offentliga och andra organisationer tillhandahåller.  

Att hitta bra former för samarbete, stöd och konstruktiv dialog med de sociala nätverk som finns kring alla barn och ungdomar är nog en av de största utmaningarna som finns inom socialpolitikens område. 

Det var en bra dag. 

*Föräldrabalken 6 Kap 1§ Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran...

** FNs barnkonvention: Föräldrarna har det primära och gemensamma ansvaret för barnets fostran...