Staden som försvann

Lyssnade i kväll på föredrag av Björn Sylvén, medförfattare till boken "Stockholm - staden som försvann." 

Det var inte så mycket en nostalgisk betraktelse där "allt var bättre förr", som en klartänkt bild av något som fortfarande skulle kunna ha varit en levande stadskärna. Som det fortfarande är i många andra städer, bland annat Köpenhamn. 

Bland annat gjordes rent hus med föreställningen att det var slumkvarter som revs i Klara. Bild efter bild av vackra hus i bra skick visades. 

En kväll som ger anledning att fundera över betydelsen av ett konservativt förhållningssätt till förändringar. Kan uttryckas som: 

Det gäller att vara säker på att en förändring leder till en förbättring, innan man fattar beslut om förändringen. Om man inte är säker på att förändringen leder till en förbättring, är det oftast bättre att låta det bero. 

Rojalistisk högsäsong, med mer hjärta än hjärna

Det väl knappast undgått någon att kronprinsessan kommer att gifta sig nästa sommar. 

Den stabilitet som en konstitutionell monarki medför är något som sällan får plats i det dagliga nyhetsflödet, och inte ens i mer reflekterande statsvetenskapliga analyser. Det är inte personerna i sig som står för stabiliteten. Det viktiga är inte den eventuella kompetens, eller brist på kompetens, som den person som monarken vid varje tillfälle besitter. I andra länder har medlemmar av kungahuset gjort bort sig rejält, men trots detta är monarkin fortfarande ohotad, t ex i Storbrittanien. 

Det viktiga är att monarkin som institution är något som finns, oberoende av valutgångar, modeväxlingar och politiska trender. Den stabilitet som detta medför skulle knappas gå att uppnå i ett republik. Monarken, oavsett politisk färg på sittande regering, är en samlande symbol för hela svenska folket. 

Att vara en samlande symbol är något en vald president skulle kunna sträva efter, men med den politiska plattform som skulle vara nödvändig för att driva en valkampanj, knappast skulle vara möjligt att uppnå. Det vore nog snarare så att en maktlös president som försökte driva frågor som utgick från hans eller hennes politiska plattform skulle snarast uppfattats som konfrontativ och splittrande. Om presidenten i stället skulle försöka verka gränsöverskridande i relation till sina politiska motståndare, skulle han eller hon därmed distansera sig från sina anhängare. En splittrande, snarare än en samlande institution. 

Betydelsen av officiella symboler är nog underskattad. Den totalt rationella och strikt logiska människan existerar i akademiska avhandlingar, men i verkligheten har vi både hjärta och hjärna. Ett bra fungerande samhälle som behöver både rationellt fungerande beslutsprocesser, likväl som samlande symboler. Monarkin är en sådan. 

SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN

Professorn mot kommissionären och generaldirektören

Igår kunde man i DN läsa ett inlägg med rubriken "Stoppa den svenska miljöextremismen", undertecknat av Robert Nilsson, professor i toxikologi vid Stockholm universitet. 

Robert Nilsson är väl så långt ifrån politiskt korrekt man kan vara. Han sågar rakt av tankar på att Sverige ska minska växthusgaserna, sluta använda bly i fisksänken eller övergå till etanol i bilar. Försiktighetsprincipen, som den först formulerades i Riodeklarationen 1992 och därefter 2000 av EU-kommissionen, anser han har korrumperats till oigenkännelighet av välvilliga miljökämpar. Och Kemikalieinspektionen får en rejäl känga för att de, enligt Robert Nilsson, är okunniga eller ovilliga att ta del av vad EU-kommissionen egentligen har beslutat. 

Idag kan man på SvD Brännpunkt läsa ett inlägg som vill att FN ska inrätta en kemikaliepanel. EU-kommissionär Margot Wallström är första namn under inlägget, men där återfinns också Ethel Forsberg, GD för Kemikalieinspektionen. Tanken är att en kemikaliekommission ska, inom kemikaleområdet, fungera på samma sätt som FNs klimatpanel IPCC gör avseende klimatforskning. 

Det skulle var mycket intresant att höra en debatt mellan Robert Nilsson,  Ethel Forsberg och Margot Wallström. 

Skattemedel, lagar och konst

Debatten om Konstfack spretar rejält. Allt diskuteras på en och samma gång: vad är konst,  vad är olagligt, vad är rektors ansvar på Konstfack, vilken policy har Konstfack, vad kan godkännas som examensarbete etc etc.... 

Jag tycker att det räcker med att 

- Skattemedel ska endast användas till verksamhet som är legitim. 

- Vad som är legitimt avgörs av skattebetalarnas representanter i riksdagen när de stiftar lagar. 

- Konstfack är en offentlig verksamhet, finansierad av skattemedel 

- Konstfack kan alltså inte acceptera eller legitimer vare sig små eller stora olagligheter vid framställning av konstverk under utbildningen 

Det här har inte att göra med de olika verkens eventuella konstnärliga värde, utan med respekt för skattebetalarna. Beskattning är en form av maktutövning som genomförs med hot om straff. Det går inte att välja om man vill betala skatt eller inte. Om man inte betalar skatt, åker man i fängelse. 

För att bibehålla legitimiteten i beskattningen, är det inte acceptabelt att skattemedel används för att finansiera verksamhet som medför lagbrott, vare sig brottet är stort eller litet. Och oavsett om verket har ett stort konstnärligt värde. 

Om eleverna på Konstfack anser att de legala ramarna är för trånga för de verk de vill skapa , får de hitta andra försörjningskällor, där människor frivilligt lämnar ifrån sig pengar. 

DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD

PS Att konst ibland kanske kan vara gränsöverskridande tycker jag är en annan diskussion. Likaså frågan om orättfärdig lagstiftning, och att det därför ibland kan vara rätt att bryta mot lagen. 

Steg för steg närmar vi oss

På extra kommunstyrelse igår eftermiddag behandlade vi ärendet om förhandlingen mellan Ekerö kommun och Vägverket om Förbifarten. Nu är inte allt klart i och med detta.  

Förhandlingens kärnpunkter handlar bland annat om breddningen av Ekerövägen, reversibla körfält och hanteringen av bergmassorna. När det gäller frågan om hanteringen av sprängmassorna från byggprojektet så vill vi att de ska skeppas via provisoriska hamnar istället för på vägarna. Statens Fastighetsverk och Riksantikvarieämbetet har sedan tidigare ställt sig tveksamma till byggprojektet. Och det är heller inte klart var pengarna till breddningen ska komma från. Brommaplansfrågan råder inte Vägverket heller över, det gör Stockholms stad och SL.  

Turerna har varit många. I nästa vecka lämnar Vägverket in sitt yttrande till Miljödepartementet och det kommer att föras diskussioner in i det sista. Men på det stora hela är det ett ytterligare ett steg framåt. 

Har tidigare skrivit om Förbifarten här, här och här. 

Hur kunde det bli så här?

Åklagarsidan i Piratebay-rättegången har under två års tid förberett målet. Enligt åklagaren Håkan Roswalls egen utsago har detta mål prioriterats, framför bland annat barnpornografiska brott och databedrägerier. Fokus

Trots denna förberedelsetid och insats av stora resurser, lyckas försvaret redan andra dagen med några enkla tekniska frågor få åklagaren att backa från den ena av åtalspunkterna. 

Hur kan det här få hända? Man prioriterar upphovsrättsbrott framför bekämpande av barnpornografi. Och målet är inte bättre underbyggt, än att hälften går att fälla redan efter två dagar. 

Det framstår det som både en rejäl felprioritering och samtidigt ett rejält slöseri med skattemedel. 

DN, DN, SvD, SvD, SvD,

Att vandra, som förälder med tonåringar

Det blev en blandad dag. Allt ifrån förberedelse för nästa arbetsutskott i socialnämnden till diskussion om hur Ekerö kommun ska agera i förhandlingarna med Vägverket om Förbifart Stockholm. 

Och mitt emellan, ett samtal om erfarenheter från helgens föräldravandring:

Undomar som inte vill vara hemma. Föräldrar som inte vill att ungdomarna ska ta hem så många kamrater. Hormoner som rusar runt i blodomloppet. Den, i vanliga fall, trevlige tonåringen som utan tvekan misshandlar en berusad jämnårig. Polis som finns, men inte så många och inte så ofta på öarna. 

Allt detta under bara denna helgen. 

Det skulle nog vara bra med fler närpoliser, bättre utbildade lärare, ytterligare fältassistenter och kanske ett ungdomskafe. 

Men det är lika viktigt att tonåringarnas familjer, och framför allt föräldrar, försöker gå tillsammans med sina tonåringar på vägen till vuxenlivet: Låter tonåringens kamrater komma hem, även om det skulle vara några stycken. Vara välkomnande, inkluderande, också när det blir lite sent. Ha koll, ringa, fråga, visa att man bryr sig om. 

Det offentliga kan ibland hjälpa till, men kan aldrig ersätta familj, släkt, vänner eller grannar. Medmänniskor som bryr sig om. 

Pinsam populism

Riksbanken sänker räntan. Det är nog bra. 

Men att Borg och Reinfelt försöker sig på att vara banköverdirektörer är mindre bra. Det finns otaliga exempel på hur välmenande politiker misslyckats när de talar om för företag hur de ska bete sig. 

Bankerna har problem att få tag på pengar som de kan låna ut. Det bästa sättet för en bank att få ökad inlåning, är att höja inlåningsräntorna. Men, för att banken då också ska tjäna pengar på utlåningen, måste då också utlåningsräntan höjas. Och detta gäller oavsett vilken ränta Riksbanken sätter. 

Nu bestämmer sig regeringens två tyngsta ministrar för att de vet vilken räntenivå som bankerna ska ha på sin utlåning, eller att den i alla fall ska vara lägre. En lägre räntenivå på utlåningen försämrar bankernas intjäningsförmåga. 

I dag kan vi läsa om att Swedbank gör kreditförluster på en miljard. SBAB har så dåliga finanser att de söker skydd i statens garantiprogram för banker. Att i det läget argumentera för att bankerna ska försämra sin intjäningsförmåga, verkar inte så klokt. 

Om politikerna hade blivit vid sin läst, och låtit bankerna sköta sina affärer under 90-talet så skulle vi sannolikt ha sluppit dagens finanskrash. Nu var det ju framför allt amerikanska politiker, fiskande efter röster hos låginkomsttagare, som tvingade fram den lånebubbla som vi ser konsekvenserna av idag. 

Att amerikanska politiker begick det misstaget är ju inte något försvar för att svenska politiker ska lägga sig i svenska bankers räntenivåer. Snarare är det något att dra lärdom av och därför undvika. 

Göran Pettersson kommenterar läget på finansmarknaderna. Till synes lojal mot regeringen, men med ett fokus som är något helt annat än räntemarginaler och utlåningsräntor. Nämligen att det är bra när bankerna gör bra vinster. 

Tomas Linnala på e24 kommenterar Reinfelds och Borgs agerande (och i samma artikel Mona Sahlins utspel om att stänga gränserna för handel med el):

"Jag tror inte att Fredrik Reinfeldt, Anders Borg eller Mona Sahlin är korkade. Inte ens Hugo Chavez. Problemet är snarare att de tycks utgå från att deras väljare är det."

DN, DN, DN, DN, DN, DN, e24, Göran Pettersson

Fyra filer och en kaj

Förhandlingarna med Vägverket går vidare. Vid kommunstyrelsen i går kväll fick vi information om läget. Det är inte kört, men det är heller inte klart. "It ain't over 'til it's over" som Yogi Berra uttryckte det. 

Något som är mycket positivt, är att Vägverket nu verkar bry sig om Ekerös synpunkter. Nämligen att Ekeröborna INTE ska få sämre trafikförhållanden än vi har idag. 

Tills för bara några veckor sedan, var Vägverkets hållning att Ekerös innevånare skulle acceptera att 

- de som vill åka in mot centrala Stockholm skulle få ännu värre köer än i dag.  

Trafikökningen som kommer att ske, när trafik från Förbifarten åker in mot Brommaplan, skulle inte föranleda några som helst åtgärder från Vägverkets sida. Ekerövägen skulle inte breddas till fyra filer, Brommaplan skulle inte förbättras. 

- sprängmassorna från tunnelbygget skulle köras genom Ekerö centrum - 400 till 500 lastbilar per dygn - ut till deponi i Asknäs eller Löten. Varje dag under hela byggtiden, sannolikt åtta år. För att därefter, när Förbifarten står klar, skulle samma sprängmassor köras tillbaka genom Ekerö centrum, till någon annan "slutförvaring" på annat ställe i länet. 

Det är ju helt orimligt att det investeras 25 miljarder, sannolikt avsevärt mycket mer, för att bygga Förbifarten över Lovö. Och att Ekeröborna därefter ska få en SÄMRE trafiklösning  in till Brommaplan. För att inte tala om 500 lastbilar genom centrum under bortåt 10 års tid.. 

Därför har Ekerö kommun, för att ställa sig positiv till Förbifarten, krävt att 

1. Ekerövägen breddas 

2. Brommaplan åtgärdas 

3. Sprängmassorna fraktas med båt 

Dessa synpunkter har Ekerö kommun framfört vid tre tillfällen: 2005, 2007 och nu senast i går, då vi återigen hade att ta ställning till Vägverkets förslag. Det verkar nu som om Vägverket, efter fyra år och tre beslut i Ekerö kommunstyrelse, äntligen har börjat lyssna. 

Jag, och alla andra på Facebookgruppen "Fyra filer på Ekerövägen", håller tummarna. 

Vad vill de, egentligen?

Nio biskopar föreslår i DN det som kristdemokraterna tidigare föreslagit som en lösning på frågan om samkönade äktenskap, nämligen att staten övertar vigselrätten. 

Som medlem i svenska kyrkan är jag tacksam för att en majoritet av kyrkans ledare verkar vara klokare är de flesta av våra riksdagsledamöter. (Det finns dock en del undantag, även i moderaterna. Göran Pettersson är en.)

Den replik som kommer från fyra andra biskopar i dagens DN är, för att uttrycka sig milt, inte helt lätt att förstå. Vad menar de med:

"MAN KAN FRÅGA SIG om en mångkulturell stat i framtiden kommer att ta ansvar för vigslar och äktenskap. Kanske är det inte statens ansvar. Därför är det desto viktigare att kyrkan tar sitt ansvar, behåller vigselrätten och värnar äktenskapet. 

De kan väl ändå inte vara inne på att vi ska ha flera, parallella rättssystem, beroende på vilket samfund man bekänner sig till? Det är samma tankegångar som en av den anglikanska kyrkans främste företrädare, ärkebiskopen av Canterbury, Rowan Williams, uttryckte i fjol, och vilket ledde till kraftiga reaktioner, inklusive krav på hans avgång.

Man behöver inte tänka så lång stund för att inse att parallella rättssystem snabbt skulle cementera kulturell segregering. En klart oönskad utveckling. 

De fyra biskoparna bör tänka en stund till. 

SvD, Rowen Williams tal

PRISMA

Var med en stund i början på PRISMA-konferensen i går, fredag. Ungefär 70 personer som arbetar med barn och ungdom, de flesta anställda i Ekerö kommun, deltar i ett utvecklingsarbete som kallas PRISMA. 

Målsättningen är att få arbetet med barn och ungdomar att "hänga ihop". Det ska "hänga ihop" när barnet går från dagis till skola. Och för ett barn i skolan, som behöver stöd från socialtjänsten, ska det också "hänga ihop". 

Det är inte enkelt att genomföra ett utvecklingsarbete. Utmaningen är stor, men också möjligheterna. 

Deltagarna var engagerade och visade en kreativitet och vilja att leta efter bättre sätt att arbeta. Bara att delta var en energikick! 

Ser med intresse fram mot resultatet, som ska vara klart i juni. 

Näringspolitik, frihandel och Obama

Nu börjar Obama leverera det som utlovades i valkampanjen. Det stimulanspaketet som nu ligger för beslut, innehåller bland annat skydd för amerikansk industri. 

Det här är fel väg. Världen behöver mer handel, inte mindre. 

Kritiken från Ewa Björling är hård, men rätt. "Det är sämsta tänkbara väg att gå", säger hon i SvD, och fortsätter: "Vi såg redan under 30-talet vad sådana krav leder till".  

Vad säger nu de som hyllade Obama som "frälsare" och "superbegåvning"? Inte ett ljud i SvT morgonsoffa om en president som riskerar att skapa en depression av 30-talsmått. 

SvD 

Äntligen beslut om Stenhamra äldreboende!

Komunstyrelsen i förrgår kom till beslut i frågan om Stenhamra äldreboende. Och det var inte någon överraskning att lokaliseringen blir på Söderströmska tomten. 

Lokaliseringen till Söderströmska medför att det knappast kommer att stå klart något nytt äldreboende 2011. Mer sannolikt är 2014, och det finns en risk att det blir ännu senare, beroende på om detaljplanerna överklagas. 

Nu återstår för socialnämnden att finna lösningar på hur vi ska lösa behovet från 2011 och tills Stenhamra äldreboende står klart. Men jag tror inte att det ska inte vara något olösligt problem. 

Att ta ansvar - och inte

Kommunstyrelse i kväll. Ett viktigt ärende var när ekonomichefen redogjorde för de minskade skatteintäkterna som är mer än 12 miljoner 2009. Och ännu större underskott 2010 och 2011. 

Det är tydligt att vi måste ställa in den kommunala verksamheten mot en mindre kostnadskostym. Skatteintäkterna minskar, och vi måste agera för att möta detta. Kommunstyrelsen gav i uppdrag till kommunledningsstaben att återkomma med förslag på åtgärder, både för 2009  men även för 2010 och 2011. 

Nästa ärende handlade om den s k IT-ladan. En verksamhet som gått med miljonunderskott under ett flertal år, och som vi nu skulle ta beslut om att avveckla som kommunal verksamhet. Knappast en kommunal kärnverksamhet och borde, inte minst mot bakgrund av det kommunfinansiella  läget, vara ett enkelt beslut. Men, det tyckte inte miljöalliansen. De ville återremittera för kompletterande information. När det yrkandet föll, var deras sakyrkande att fortsätta spendera kommunala skattemedel. 

Det kallas att inte ta ansvar för kommunmedborgarnas skattepengar.  

Nu är vi fler än 200!

I Facebookgruppen "Bredda Ekerövägen till fyra filer" är vi nu fler än 200 medlemmar. På två veckor tycker jag att det är riktigt bra. Det visar att vi är ganska många på Ekeröarna som tycker att fyra filer är ett rimligt önskemål. 

Nu håller jag tummarna för att Vägverket förstår att det finns många Ekeröbor som inte accepterar att få det sämre när Förbifarten byggs.  Det är ju inte rimligt att investera 25 miljarder Förbifarten, och så får vi som bor på Ekerö värre köer in till Brommaplan än vad vi har i dag.