Ett tvättat förslag

ÖB har nu lämnat underlaget för inriktningspropositionen till Försvarsdepartementet. 

Detta underlag går inte att jämföra med vad som tidigare, inför försvarsbeslut, levererats från myndigheten Försvarsmakten. Det underlag som nu levererats har, enligt SvD, arbetats fram i gemensamma arbetsgrupper med tjänstemän från Försvarsdepartementet. 

Trots detta innehåller underlaget ett antal förslag som, om de förverkligas, inte kan anses utgöra ett stöd för den mer nationella linje som officiellt gäller efter Georgienkriget. Bristerna tydliggörs mycket klartsynt av Bo Pellnäs i SvD Brännpunkt. Läs den. 

Utöver Bo Pellnäs analys, kan jag konstatera att i missivet till Försvarsmaktens underlag står bland annat att läsa följande: "Materiell uppfyllnad av insatsförbanden har under planeringsperioden prioriterats mot insatsförbandens grundläggande behov för fredsfrämjande insatser, territoriell integritet och regional stabilitet, det vill säga mot ökad tillgänglighet och användbarhet på kort sikt. Prioriteringen innebär en markant ambitionssänkning avseende uthållighet samt insatsorganisationens långsiktiga utveckling." 

Det går knappast att tolka detta som något annat än att återtagandedoktrinen inte längre gäller. Det betyder konkret att Försvarsmaktens möjlighet att återta förmågan att skydda landet mot väpnat angrepp allvarligt försämras. 

Detta är en signal som säkert kommer att uttolkas av säkerhets- och försvarsanalytiker i vårt närområde. 

Befintliga budgetramar är otillräckliga för att åstadkomma det försvar som behövs. I det läget finns bara ett alternativ, och det är att öka anslaget. 

SvD, SvD, SvD, DN, DN 

Dagens citat - under bältet om försvaret

Från SvD, lätt redigerat och med en lätt rodnad lägger jag upp detta citat: 

"Varför inte lägga ner helt och hållet? Att ha ett försvar med bara 12 500 soldater är som att ha en trasig kondom ... kostar pengar men ger inget skydd. Helt onödigt!" 

SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN

Kalix inte i kris

För 30 år sedan var Kalix inte i kris. Då var det ordning och reda i den kommunala ekonomin. Den var faktiskt så bra, att man fram till mitten av 80-talet låg på tio-i-topp-listan av kommuner med låg kommunalskatt. 1983 var det bara Bromölla och Danderyd hade lägre kommunalskatt. 

Jag vill minnas att  det socialdemokratiska kommunalrådet fick då kritik för att man hade så låg kommunalskatt. I en stabilt socialdemokratiskt styrd kommun verkade det lite suspekt med lika låg kommunalskatt som "överklasskommunen" Danderyd.  

Men sedan dess har det utvecklingen gått i en annan riktning. Inte i Danderyd, men väl i Kalix. 

2009 är det mer än 200 kommuner som har lägre kommunalskatt än Kalix. Vad det kan bero på, har jag skrivit om här. 

SCB, DN

Kalix i kris

Det rapporteras att Kalix lånar pengar för att kunna betala lön till de anställda. Kommunalrådet Roger Forsberg motiverar detta med: "Det är i en kommun som dels tappar i befolkningsunderlag och sen får vi den negativa skatteutvecklingen."

Det är inte hela sanningen.

Ekerö och Kalix är ungefär lika stora, drygt respektive knappt 20 tusen innevånare, och därför kan det vara intressant med en jämförelse. Jag flyttade till Ekerö 1991, och började ganska snart intressera mig för kommunpolitiken. Har därför en ganska god insikt om hur pengarna använts i Ekerö sedan dess.

Här är några exempel på hur Kalix under samma tid har använt skattepengar:
- Kilometerlång strandpromenad utmed Kalixälven
- Nytt Folkets hus (kostade 120 miljoner, om jag kommer ihåg rätt)
- Ombyggnad av centrala Kalix med trafikomläggningar
- Utbyggnad av befintlig simhall till äventyrsbad
- Nytt köpcentrum/galleria
- Näringslivsstöd om 4,5 miljoner kronor finns i budget för 2009 enligt Ulf Blombäck, gruppledare för moderaterna i Kalix.
- Kostnaderna för en ombyggnad av en skola var enligt beslut i fullmäktige budgeterat till 408 tusen, men projektet genomfördes på löpande räkning till en kostnad av över 5,1 miljoner. Och då har den sista fakturan inte kommit.

Hur många hundra miljoner som Kalix kommun har använt för dessa, och andra, projekt vet jag inte. Men jag vet att under de här åren har Ekerö kommun inte har spenderat pengar på något motsvarande, vare sig för investeringar eller löpande kostnader.

Kommunalrådet i Kalix säger att "... vi ett ständigt, ständigt uppdrag att använda pengarna smartare".

Jag tycker att det är uppenbart att Kalix använder pengarna på ett mindre smart sätt, åtminstone om jag jämför med Ekerö kommun.

Norran, TV4, SR, DN, NSD, NSD, Norrbottenskuriren, Norrbottenskuriren

Besök i verkligheten

Besökte Relationsvåldscentrum, RVC, i Solna i dag. RVC är ett projektsamarbete mellan Ekerö, Solna, Sundbyberg, Stockholm, polisen, åklagarmyndigheten, kriminalvården, landstinget och länsstyrelsen. Projektet är treårigt och tar slut i och med 2009. 

RVC ger stöd till kvinnor - och andra - som utsatts för våld av sin make, eller annan nära anhörig. Det stödet kan vara det som gör det möjligt att orka ta steget till att bryta en destruktiva relation. 

Det är uppenbart att projektledaren Åsa Frostfeldt och hennes medarbetare brinner för sitt arbete. Jag tror att de gör en mycket viktig insats för några av de svagaste och mest - i verklig mening - mest utsatta personerna i vårt samhälle idag. 

Ett mycket intressant och givande besök i verkligheten. 

Ekerö kommuns sida om RVC, Information om RVC

Gnissel i försvarsdepartementet

Enligt Politikerbloggen visar en intern medarbetarundersökning att det finns stort missnöje med den politiska ledningen, framför allt Tolgfors och Jevrell, från tjänstemännen på försvarsdepartementet. 

I sitt svar hänvisar Tolgfors på sin blogg till den osäkerhet som alltid uppstår efter ett turbulent ministerbyte, att det tar tid för en ny politisk ledning att klargöra en ny inriktning för arbetet och att kommunicera denna till medarbetarna så att de känner förtroende för en ny departementsledning. Han skriver också om en arbetsgrupp som är tillsatt för att göra en översyn av departements organisation. 

Men Tolgfors skriver inte något om att den politiska ledningen tar till sig av synpunkterna, reflekterar över sitt ledarskap eller avser föra en fördjupad dialog med de tjänstemän som anser att: 

"Den politiska ledningen bör utveckla sin förmåga att uttrycka sin vilja in i organisationen. Vi tjänstemän är lojala mot våra politiska ledningar oavsett vilka de är men vi känner inte de övergripande målen och kan därmed inte bidra på det sätt som vi brukar." 

eller att 

"Den politiska ledningen har distanserat sig från tjänstemannaorganisationen på ett för Fö unikt sätt. Det synes som att förtroendet för tjänstemännen saknas numera. Även det är unikt för Fö."

för att ta några axplock. 

Det kärvar på försvarssidan i regeringen nu. Tur att det finns andra politikområden som rullar på bättre: Utrikes-, handels- och socialpolitken för att nämna några. 

Politikerbloggen, Politikerbloggen, Politikerbloggen, Politikerbloggen, Tolgfors blogg 

Dagens citat

Hämtar jag från den bloggande riksdagsledamoten Göran Pettersson: 

"Jag är fortsatt starkt kritisk mot kvotering både inom föräldraförsäkringen som när det gäller bolagsstyrelser. Däremot är jag för en fortsatt könskvotering av äktenskapet." 

Görans blogg, med flera läsvärda inlägg, hittar du här. 

Vi som vet bäst

Förslaget från en arbetsgrupp i moderaterna att öka könskvoteringen i föräldraförsäkringen är ingen bra ide. Den tar sin utgångspunkt i tanken att "vi som är politiker vet bättre än ni som är föräldrar". 

Det är inte, som Per Schlingman citeras i SvD, "... väldigt välgörande för den politiska diskussionen i partiet att vi vågar vända på stenar som vi inte gjort tidigare." 

Det här är inte några nya ideer. Det har sedan decennier förts fram liknande förslag från vänstern och extremfeminismen. Från de som tycker att medborgarna inte själva kan göra sina livsval. 

Jag tror att de flesta medborgarna både kan och vill välja hur de ska leva sina liv. Det gäller inte minst de som röstar på moderaterna. 

SvD

Gå på vatten

Lyssnade på Gomorron Sverige några minuter till morgonkaffet och blev lätt förundrad. Satte mig därför i kväll och lyssnade igenom den sekvensen igen. 

Några citat:".. det dras ju ofta paralleller till frälsare .. ", ".. superbegåvning som Barack Obama..", ".. den optimismen finns ju världen över...". 

Jag kommer att tänka på en anställningsintervjuv, där jag som passiv åhörare var med. Det var i New Delhi, Indien, och det skulle rekryteras en chef för en ny grupp som skulle byggas upp vid företagets kontor i New Delhi. Platschefen för den redan befintliga organisationen i New Delhi ledde intervjuven. 

Gruppchefskandidaten tyckte sig kunna i stort sett allt, och platschefen blev mer och mer misstänksam. En bra bit in i intervjuven visade det sig att kandidaten redan hade ett heltidsjobb, men såg inte några problem med att ta ansvaret för att bygga en ny organisationsenhet, med allt arbete det skulle kräva. 

Då brast det för platschefen som sa: "And next, you will tell me you can walk on water. Get out of here.".  

Det finns många som har stora förväntningar på Obama, inte minst inom den svensk journalistkåren. Citaten ovan, och vad som skrivs i tidningarna, ger intrycket att en del förväntar sig att Obama kommer att "gå på vatten". De kommer nog att bli besvikna. 

SvT, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD

Dags för om-tänk

Regeringen beslutade den 7 november om de planeringsanvisningar som gav försvarsmakten i uppdrag att ta fram underlag till inriktningspropositionen. Svar kommer från försvarsmakten den 30 januari. (Det kan nämnas att vid tidigare försvarsbeslut har försvarsmakten som regel haft betydligt längre tid på sig, ofta upp till ett år, att ta fram det underlag som sedan har omsatts till försvarsbeslut.) 

Folkpartiledarens utspel i Sälen om en ökad satsning på försvaret stökar säkert till processen. Och det kanske görs med en partitaktisk baktanke. 

Men, nu har ju Ryssland under julhelgen återigen visat att de är beredda att visa musklern genom att strypa gasen genom Ukraina. Det kanske finns anledning att ta en funderare till efter den erfarenheten. 

I augusti, bara någon månad efter det att försvarsberedningen lämnat sin rapport, invaderade Ryssland Georgien. Konsekvensen av invasionen, blev att den inriktningspropositionen försenades. Den var planerad att läggas i slutet av 2008, men planen ändrades då så att den nu planeras att läggas i mars 2009. 

Så länge det inte ligger fara i dröjsmål, borde det vara viktigare att innehållet blir bra, snarare än hålla en viss tidpunkt för beslut i riksdagen. 

Bara det faktum att två händelser på mindre än ett halvt år, har i ena fallet fått regeringen att i enighet ändra förutsättningarna för inriktningspropositionen, och i andra fallet fått Jan Björklund att ifrågasätta underlaget borde stämma till eftertanke. 

Finns det verkligen en bra grund för att gå till beslut i vår? Är den säkerhetspolitiska analysen tillräcklig? Har hoten mot Sveriges nationella intressen fått en tillräckligt allsidig och djup analys? 

Man kan se Jan Björklunds utspel som en käpp i hulet. Men man kan se Jan Björklunds utspel som ett skäl till att ta ett steg tillbaka, fundera en gång till och därefter komma fram till något annat än försvarsberedningen gjorde i juni. 

Dags för om-tänk. 

SvD, SvD, SvD, SvD, SvD

Nytt år, ny socialnämnd

Tillbringade kvällen i gruppmöten. Först KS-grupp med moderaterna som jag var tvungen att lämna för att hålla alliansgruppmöte i socialnämnden. 

Det var första gruppmötet med den nyvalda alliansgruppen. De flesta av oss har suttit två år, eller längre. Då man samlas för första gången inför ett nytt år, är ett tillfälle att ägna en stund åt att fundera på vad som driver det politiska engagemanget, inte minst i en socialnämnd. 

I allt politiskt arbete ser jag det som en viktig uppgift att arbeta för att politiker ska bestämma mindre, och medborgarna mer. Oavsett om det gäller val av hur man vill bo, eller vilken skola barnen ska gå i. Och vid de tillfällen när vi som politikerna har att fatta beslut, tänka på att det är våra kommunmedborgares pengar som vi bestämmer om, och kunna ta ansvar för att vi använder pengarna så klokt att vi kan försvara varje krona som utdebiterats i skatt. 

Som kommunpolitiker möter man många medborgare som talar för sin sak: föräldrar till dagisbarn, ungdomar, pensionärer och idrottsintresserade för att nämna några. Jag tror att det är viktigt, kanske framför allt i en socialnämnd, att också försöka tänka på de som inte hörs. Det kan vara psykiskt funktionshindrade eller barn som har en svår familjesituation. Här har vi som socialnämndspolitiker ett särskilt ansvar. 

När jag ser framåt, ser 2009 ut att bli ett svårt år, kommunfinansiellt. Det kan komma att behövas extraordinära åtgärder för att klara ekonomin. Men jag håller tummarna för att vi under 2009 kan arbeta mer framåtsyftande, och inte behöva reda ut gamla synder. 

Ny grupp på Facebook

För alla oss som vill att Ekerövägen ska breddas - nu finns gruppen "Bredda Ekerövägen till fyra filer".

Tvivlarna tar ton

Har i ett tidigare inlägg kort refererat klimatseminariet på IVA. På en blogg är det svårt att sammanfatta sakinnehållet i diskussionerna. Susanna Baltscheffs gör ett försök på SvD blogg, Paul Lindquist på sin. För den som vill ta del av hela debatten, finns en inspelning här. 

Den fråga som Susanna Baltscheff ställer i sin blogg på SvD "Varför hånskrattade stora delar av publiken när prof Erland Källén talade?" tror jag har ett enkelt svar. 

Det här var kanske det första tillfället då de som tvivlar på IPCCs resultat fick tillfälle att, i rimligt ordnade former, göra sin röst hörd. Ibland IVAs ledamöter fanns det många. Jag skulle tro att samtliga IVAs ledamöter anser sig ha en god teknisk förståelse och förmåga att ta till sig vetenskapliga fakta, inte minst med tanke på hur många som har titeln Teknologie Doktor. 

Jag uppfattade att det fanns ett mycket stort, uppdämt behov av att uttrycka sina tvivel. Detta tog sig ibland mindre väluppfostrade uttryck, långt ifrån det vanliga svenska ordnade samtalet. 

Jag kan bara hoppas att IVA, och andra seriösa aktörer, inte tar detta till intäkt för att lägga locket på, utan i stället ser behovet av att den globala uppvärmningen ges många fler tillfällen att diskuteras. 

Dessa diskussioner behöver föras mellan kompetenta aktörer och gärna med en mer återhållsam publik. Då kan vi kanske få ett tydligare svar på var vetenskapen står, vilka osäkerheter som finns och vilka frågor som den politiska nivån bör ta tag i. 

SvD, Paul Lindquist, The Climate Scam

Nu är det allvar

I det senaste numret av Mälaröarnas Nyheter klargör vårt kommunalråd Peter Carpelan att kommunens tålamod med Vägverket är på upphällningen. 

Sedan ett antal år har kommunen ställt sig positiv till en utbyggnad av Förbifart Stockholm, under vissa villkor. Dessa villkor har Vägverket och andra inblandade parter valt att helt förbise, och fortsatt processen som om Ekerö har sagt villkorslöst ja. 

De tre villkoren som Ekerö kommun har är: 

- Förbättring av vägen från Ekerö (261) in till Brommaplan genom en breddning till fyra körfält. 

- Ombyggnad av flaskhalsen vid Brommaplan, för att underlätta trafikflödet till och från Ekerövägen (261)  

- Transport av material och sprängmassor från bygget ska ske med fartyg, och inte med lastbilar som ytterligare försvårar den allvarliga trafiksituationen på Ekerövägen. 

Bakgrunden till kraven är inte att Ekeröborna ska få det så väldigt mycket bättre, utan att Ekeröborna i alla fall inte ska få en sämre trafiksituation när Förbifarten byggts.

Ett genomförande av Förbifarten kommer att försämra trafiksituationen vid Brommaplan. Det beror på att en del trafik söderifrån på Förbifarten, kommer att använda Ekerövägen för att ta sig in mot Brommaplan. Det är helt orimligt att förvänta sig att Ekeröborna ska acceptera en SÄMRE trafiksituation än dagens. 

Om Vägverket inte tillmötesgår kommunens mycket rimliga krav, kommer Ekerö kommuns villkorade Ja att bli ett Nej. En konsekvens av detta är att Ekerö kommun då inte kommer att göra någon detaljplan för Förbifarten. Regeringen har lagliga medel att tvinga fram en detaljplan av Förbifarten. Men om Vägverket väljer konfrontation kommer genomförandet av Förbifarten att dra ut på tiden. 

Det skulle vara mycket olyckligt om det infrastrukturprojekt som är så viktigt för hela Stockholmsregionen tappar fart. Vägverket och andra parter måste förstå att ett genomförande av Förbifarten måste åtminstone ge Ekeröborna en lika bra, och helst bättre, trafiksituation som det vi har i dag. Även för de som åker in mot Brommaplan. 

Det råder inte konsensus

Tillbringade några timmar under eftermiddagen på Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademins seminarium om klimatfrågor. 

Medverkande var Erland Källén, professor i dynamisk meteorologi vid Stockholms universitet, Gösta Walin, professor emeritus i oceanografi vid Göteborgs universitet, Björn O. Nilsson, vd för IVA, Peter Nygårds, ordförande för IVAs projekt Vägval energi, Michael G:son Löw, koncernchef och vd för Preem Petroleum AB och Per-Olof Eriksson, före detta styrelseledamot i Volvo och Sandvik. 

Prof Källén har medverkat i IPCC medan prof em Walin framstod som tydlig kritiker av IPCC. 

Föredragen och diskussionen kom i begränsad utsträckning att röra industrins engagemang i frågan, men desto mer huruvida IPCCs slutsater bygger på god vetenskaplig grund. Diskussionen rörde också frågan om de satsningar som nu görs för att minska koldioxidutsläppen är rimliga, ställt emot att dessa satsningar tar resurser från andra viktiga områden. 

Tyvärr fick det ibland lite tråkiga uttryck i kommentarer, där prof Källén och IPCC stod i skottgluggen. Tydligt var att detta är en fråga som engagerat många IVA-ledamöter, och som kanske för första gången fick möjlighet att uttrycka sitt ifrågasättande. 

En sak stod dock fullständigt klar: Det råder inte konsensus inom IVA, och sannolikt inte heller inom den akademiska världen, att IPCC har rätt. 

Efterord och framåtblick

Betydelsen av att Sverige, och EU, har en väl grundad säkerhetspolitik kan inte nog understrykas. Inte minst i en tid då svenskar sänds att verka i osäkra områden med en, mer eller mindre, öppet uttalad målsättning att exportera våra västerländska värderingar. 

Den 13 januari skriver universitetslektor Inga Brandell i SvD under rubriken "Väst måste sluta uppfostra arabstater". Ur sista stycket:

"Istället för att ägna oss åt att uppfostra dem – lära dem demokrati, mänskliga rättigheter och good governance som det heter i dokumenten – varför inte respektera den politik och de värden som finns i dessa samhällen, och acceptera deras beskrivning av problemet? Först då blir vi förmögna att reda upp den oreda som vår europeiska historia har ställt till med."

Den 14 januari skriver professor Hans Ingvar Roth i SvD om Samuel Huntintongs livsgärning under rubriken "Han påminde oss om religionens betydelse", och avslutar artikeln: 

"Den västerländska katolicismen med sitt naturrättstänkande och protestantismen med sitt individualistiska trosbegrepp utgjorde, visade Huntington, väsentliga förutsättningar för framväxten av demokratiska statsbildningar. Att bortse från denna historiska kontext när demokrati och mänskliga rättigheter ska ”exporteras” till andra kulturkretsar ger således uttryck för en ytlig förståelse av religionernas roll i länders politiska utvecklingar. Ett budskap som George W Bush uppenbarligen inte hörsammade när han planerade USA:s invasion av Irak."

Något att tänka på för de som arbetar med bistånds-, säkerhets- och försvarsfrågor.

SvD, SvD

Ett annat sätt

I mitt förra inlägg skrev jag att det finns många sätt att använda informationsteknologi. 

SvD webupplaga har idag en artikel om nätbedrägerier, vilket är ett mindre bra sätt att använda informationsteknologi. Nedan ett annat exempel som väl också får anses vara mindre bra.  

Har nyss fått mail där det bland annat står: 

You are hereby informed that your e-mail identity has won € 1,000,000
(One million Euro) after our final year promotional draws conducted last week.Your
e-mail ID was attached to serial no : 25-6395 and drew the winning
no; 4.36.18.2.31.39.

Därefter uppmanas jag att skicka ett mail med personuppgifter till en adress på domänen googlemail.com. 

Det kommer jag nog inte att göra.... 

Den tredje vägen för effektivare sjukvård

Ett intressant seminarium om hur man kan effektivisera vården, vad som har fungerat och vad som kan förbättras. Mina slutsatser är: 

1. Det finns mellan 15 - 50 % rationaliseringspotential i sjukvården.  

2. För att realisera rationaliseringarna, krävs inte bara beslut om "sänk kostnaden med X %" utan aktivt arbete med arbetets organisation och processer.

3. Incitament till förändring kan skapas genom politiska beslut, som gör att strukturerna inom vården TILL VISSA DELAR efterliknar marknadskrafterna.

4. Läkarnas arbetstid bör, likväl som alla andra medarbetares, planeras.

Kan tilläggas kommentar från en nära anhörig, som har egen erfarenhet från arbetet inom sjukvård: "När man sitter och fikar och en patient ringer på avdelningen är det gnäll i fem minuter hur jobbigt det är, innan man går till patienten. Det går att effektivisera."

CSV

Upplysningstiden 2.0

Det finns många sätt att använda informationsteknologi. 

Om man använder den för att göra ungefär samma saker som man gjorde tidigare, fast lite snabbare, är det oftast okontroversiellt. Till exempel e-mail, som ju egentligen bara är som vanliga brev, fast snabbare. 

När användningen däremot innebär att information som tidigare inte fanns (eller inte var tillgänglig för en bredare allmänhet) sprids okontrollerat, finns det nästan alltid ett motstånd. Till exempel rankningen av läkare på Doktorsguiden, eller av föreläsare på högskolor på Studenter Tycker Till. 

Enligt uttalande i SvD, har universitetslärarnas fack accepterat detta nya fenomen. Siten Nätkulturer har dock en kopia från det lokala universitetslärarfacket i Umeå från oktober, där man skriver: 

"Till Sacomedlemmar vid Umeå universitet

Det har kommit till vår kännedom att en ny hemsida har skapats (http://www.studentertyckertill.se) där vem som helst kan lämna ett skriftligt omdöme om en lärare. 

Om ditt namn idag finns på denna sida och du uppfattar detta som integritetskränkande uppmanar vi dig att kontakta hemsidan och kräva att ditt namn skall tas bort från sidan med hänvisning till PUL, personuppgiftslagen. I PUL finns en bestämmelse i 10 § som anger när det är tillåtet att använda namn/foton etc på nätet. Huvudregeln är samtycke. Finns ett intresse att lägga ut tex namn på nätet som väger tyngre än skyddet av den enskildes personliga integritet, så får man ändå lägga ut namnet, utan samtycke. Om de som blir publicerade begär att få sitt namn borttaget är det ett tecken på att de anser att den personliga integriteten är viktigare. Skulle ditt krav inte bli hörsammat är nästa steg att kontakta datainspektionen som är tillsynsmyndighet.

SULF kommer att kontakta Sacos studentråd för att diskutera deras medverkan i hemsidan."

I tidningen Dagens Medicin skrev chefredaktören Per Gunnar Holmgren den 27 februari 

"Jag har vid olika tillfällen uppmärksammat den nya sajten www.doktorsguiden.se. Det är en slarvigt ihopkommen sajt med syfte att rangordna svenska läkare. 

Eftersom kriterierna är luddiga och systematiken på sajten omöjlig att kontrollera blir rangordningen mycket godtycklig.

Jag anser inte att professionella och kvalificerade yrkesutövare ska utsättas för detta godtycke. 

.... 

Stäng denna undermåliga sajt!" 

Även tidningen "IT i vården" har haft kritiska artiklar om siten Doktorsguiden. 

I båda fallen handlar det om att kunder/patienter/studenter kan betygsätta läkaren respektive föreläsaren - den som levererar en skattefinansierade tjänst. Den sjuke som är intresserad av göra ett aktivt val, kan se vad andra patienter har för uppfattning om de läkare som kan vara aktuella för att ge en viss behandling. Studenten som funderar på att välja högskola, kan få information om vad andra studenter tycker om de föreläsare som finns vid de högskolor som han/hon väljer mellan. 

Sannolikt ger inte någon av siterna en rättvisande och objektiv syn av läkaren respektive föreläsaren. Men, vilka är alternativen? Att informationen inte får samlas in? Att den inte får spridas? Eller att bara de politiker och tjänstemän som är satta att styra sjukvård och högskolor ska få del av informationen? 

Frågan om alla medborgares rätt att ta del i hur landet styrs, som startade under upplysningstiden, klarades av för ungefär hundra år sedan. Slutpunkten i den diskussionen var väl beslutet om allmän och lika rösträtt. 

Alla medborgare har rätt att genom allmänna val delta i beslut om hur landet ska styras. Då är det väl också rimligt att medborgarna får bedöma, och ta del av andra medborgares bedömningar, hur styret fungerar och våra skattemedel används. 

Trots de begränsningar, och risk för missbruk, som de här siterna har, är de ändå bra exempel på en konstruktiv användning av informationsteknologi i en modern demokrati. 

Upplysningstiden 2.0. 

SvD, SvD, Nätkulturer, Dagens Medicin, IT i vården, IT i vården, IT i vården

Ingen falsk blygsamhet...

I nätupplagan av den gamla kommunisttidningen Pravda - som numera är mer inriktad på att sälja, än att predika den rätta läran - har man sedan ett par år tillbaka en artikelserie med temat: 

"Russia to retrieve its status of world's strongest superpower." 

Den senast artikeln har rubriken  

"

Russia’s new international role becomes its biggest achievement in 2008".

 

Artikelns inledning lyder "The world has started to respect Russia and take Russia’s opinion into consideration. This is Russia’s major achievement in 2008." 

Invasionen av Georgien betraktas av samtliga tre intervjuvade ryssar som en framgång, där Ryssland visade att "Russia stood up against the US will". Att det allvarligt skadat Rysslands anseende i västvärlden nämns överhuvd taget inte. 

Pravda 

Upp är ner och höger är vänster

Socialdemokraten och f d försvarsministern Björn von Sydow kritiserar alliansregeringens försvarspolitik - från höger. 

Han vill ha fler flyplan, mer pansar och bättre örlogsflotta. Och tycker att om det smakar, så får det också kosta! 

Troligen har Björn von Sydow, och (s)-ledningen, tagit del av undersökningen Opinon 2008 från, numera nedlagda, Styrelsen för Psykologiskt försvar. Enligt undersökningen är det All time high i försvarsvänlighet hos svenska folket. Har kommenterat detta här.  

Med tanke på (s) nyvunna sällskap till vänster, ska man kanske inte fästa allför stor trovärdighet till att en rödgrön valseger 2010 skulle medföra upprustning. Trots att von Sydow säger sig ha förankrat tankarna i partiet, t o m talat med Mona Sahlin om saken. 

Men visst är det upp- och nervända världen. 

SvD

Nytt år, nya utmaningar!

Så startar det politiska arbetet i Ekerö. I kväll startmöte med moderata gruppen i socialnämnden, och i morgon måndagsmöte i moderata kommunstyrelsegruppen som vanligt. 

Det kommande året har stora utmaningar, både i stort och i smått. 

Finanskrisen kommer säkert att påverka även Ekerö. Att vi har hög andel förvärvsarbetande, hög medelinkomst och få arbetslösa har i det sammanhanget inte så stor betydelse. Tack vare, eller på grund av, det kommunala skatteutjämningssystemet, är våra skatteintäkter mer beroende av den ekonomiska utvecklingen i regionen och landet, snarare än i den egna kommunen. 

Som Paul Lindqvist förklarar här, ger ökad arbetslöshet i Göteborg minskade skatteintäkter för Lidingö. Detsamma gäller för Ekerö. Liksom Lidingö tillhör också Ekerö förlorarkommunerna i det kommunala skatteutjämningssystemet. Så här gäller det att följa SKLs prognoser  och tidigt se varningssignalerna. 

Under 2009 kommer vi också att ta stora steg för att ge våra kommunmedborgare mer att säga till om. Vi inför valfrihet inom många fler områden. Det är en viktig förändring. Vi kan visa att vi menar allvar med att politiker ska bestämma mindre och kommunmedborgare mer. 

Besluten om Stenhamra äldreboende kommer också att tas under året. Om vi landar i Söderströmska, kvarstår frågan hur att hantera behovet under perioden 2011 till dess det nya äldreboendet kan stå klart. 

Det finns många viktiga frågor att ta tag i. 

Könskvotering till Riksbanksdirektionen?

Enligt en artikel i DI finns det många kandidater till att fylla Irma Rosenbergs plats. Märkligt nog är samtliga kvinnor. 

Konstigt att DI inte kan namnge en enda kompetent man. För det är väl inte så att kön går före kompetens i ledningen för Riksbanken? 

Vad vilja centerpartiet - och hur agerar dom i regerinsställning?

Rejäl holmgång med centerpartiets ställningstaganden i integritesfrågor HÄR. 

Känns bra att våra allianskamrater i centern på Ekerö är mer att lita på. 

Usama, IPRED och Gustav Vasa

Först läste jag HAX inlägg Att brottas med demokraturen. Sedan Karl Sigfrids reflektioner om HAX inlägg som, mycket fyndigt, har överskriften Vägen till träldom - HAX edition. 

Nu hittar jag en artikel i webupplagan av SvD som handlar om en stackars utlänning som heter George Waginger, är medborgare i USA och som inte får ut sitt rekommenderade paket på den lokala ICA-butikens utlämningsställe. Anledningen är att han sitter fast i en Kafkaliknande situation. Han kan inte få ut paketet, för han kan inte visa upp en legitimation som accepteras. Han har inte  svenskt ID-kort. Hans USA-pass duger inte eftersom han har uppehållstillstånd, men det skulle ha dugt om han var här som turist! Nu skickas hans paket någon annanstans, där man kanske kan lämna ut paketet, trots att han "egentligen" inte har giltig legitimation eftersom den lokala ICA-butiken vill inte riskera att bli av med sitt tillstånd att lämna ut paket, vilket de tydligen kan bli om de lämnar ut paket när det inte finns tillfredställande legitimation. 

Hur hänger då HAX (och Karl Sigfrids) reflektion ihop med George Wagingers situation. Jo, den grundläggande drivkraften verkar vara "kontroll ger trygghet". Alltså, om alla som går ut till posten och hämtar ut paket måste ha en godkänd legitimation som utfärdas i kontrollerade former och kontrolleras vid paketutlämning, kommer alla som skickar paket att kunna känna sig trygga att de når rätt mottagare. Och ingen kan väl vara emot att den enkla tjänsten ska fungera på ett tillfredställande sätt? 

Nu får ju det här kontrollfunktionerna oväntade konsekvenser, och för de som drabbas, synnerligen otrevliga. Och flera, var och en för sig väl motiverade kontrollfunktioner, kan växa till något som sammataget blir större än summan av delarna. 

Sett i ett vidare perspektiv verkar den grundläggande tanken med mycket av den lagstiftning som nu drivs igenom vara "kontroll ger trygghet": 

Buggningslagstiftningen - trygghet mot organiserad brottslighet 

IPRED - trygghet för artister och konstnärer i deras yrkesutövning 

FRA - trygghet mot yttre hot, eller i alla fall yttre väpnade hot 

Datalagringsdirektivet - trygghet mot organiserad brottslighet och terrorism 

Dataavläsningsförslaget (SOU 2005:38) - trygghet mot grov brottslighet 

Vi svenskar har sedan något decennium en stämpel som "trygghetsnarkomaner". Rötterna till denna stämpel kan nog sökas mycket längre tillbaka.  Ända sedan Gustav Vasa har svenskarna uppfostras i att överheten ordnar allt till det bästa. Detta fick folket lära sig den hårda vägen under klockupproret 1531-33 och Dackefejden 1543, som var det senaste tillfället då svenskar gjorde uppror. (Den stora daldansen 1743 var väl egentligen aldrig något reellt hot mot kung eller regering.) Sedan Gustav Vasa har svenskarna möjligen knutit näven i byxfickan och, med undantag för delar av befolkningen i skogslänen i norr, i stort sett gjort som överheten har beslutat. Och för att psykologiskt klara att leva med det förhållningssättet, intalat sig själv att "det är i alla fall tryggt och bra". 

Men det är först under 2000-talet som denna "trygghetsnarkomani" har tagit så konkreta uttryck som i de senaste årens lagstiftning. En lagstiftning som tränger avsevärt mycket längre in i den personliga integriteten, än vad någon kunde föreställa sig för bara 10 år sedan. 

Den acceptans som möjliggör dagens lagstiftning tror jag kan härledas till en specifik händelse. 11 september 2001. Då blev det tydligt att om man är målmedveten och inte har några skrupler, går det, med mycket små medel, att orsaka död och förintelse i stort format. 

Denna död och förintelse blev tydlig för många människor, även i Sverige. Det var inte längre ett abstrakt hot om något som hände "någon annanstans", långt borta i länder där det "egentligen inte är så mycket ordning och reda på nånting ändå". 11 september träffade i hjärtat av världens starkaste land, den enda supermakten. Och då var det nog många som, medvetet eller omedvetet, tänkte: "Om det till och med kan hända i USA, då kan det ju hända också här. Bäst att även Sverige vidtar åtgärder så att vi kan känna oss trygga." 

Med det sinnestillståndet som utgångspunkt, och svenskarnas tro att överheten ordnar allt till det bästa, var det i det närmaste ödesbundet att utvecklingen skulle gå i den riktning som det gjort. 

Sammanfattningen av det här, på den här bloggen, ganska långa inlägg är: Om man tittar lite noggrannare, kan man se Usama bin Laden som startpunkten för IPRED, FRA-lag, datalagringsdirektiv, buggningslagstiftning och dataavläsningsförslag. Långsökt? Ja, lite. Men kanske tänkvärt ändå. 

Efter mötet om Stenhamra äldreboende

Det var folkligt, festlig, fullsatt. Nästan i alla fall. 

Intresset är stort, och frågorna många. Jag kan komma ihåg fel, men har inte något minne av att det var tillnärmelsevis lika stort intresse på Ekerö-sidan när Kullen skulle byggas i mitten på 90-talet. Då satt jag i och för sig i barn- och ungdomsnämnden, och var mest fokuserad på de frågorna, så jag kan komma ihåg fel. 

Frågorna var många, och även om det inte kom fram så många nya ideer, tycker jag att det var viktigt att vara där. Både för att svara på de frågor jag fick, men även för att lyssna. 

Det som slår mig, är att så många Stenhamrabor tycker att Stenhamra ofta glömts bort när det fattas beslut i kommunen. Rätt eller fel, men detta ger grogrund för en misstanke att de kommer att bli överkörda av Ekeröpolitiker. 

Det pågår ett arbete, där kommunens tjänstemän utreder tre olika lokaliseringar av äldreboendet: Söderströmska, fritidsgårdstomten och ICA-tomten. Nu gav samtliga närvarande politiker ett tydligt besked: Söderströmska är förstahandsalternativet. 

Utredningen ska redovisas den 20 januari, och sedan är det förhoppningsvis dags att gå till beslut. 

Stenhamra äldreboende

I kväll möte med PRO Färingsö om äldreboende i Stenhamra. Ska bli intressant att lyssna vilka frågor och synpunkter som finns, och om det tillkommit nya ideer sedan förra informationsmötet i Stenhamra. 

Tjänstemannagruppen som utreder olika alternativ för lokalisering av äldreboendet kommer att redovisa för kommunstyrelsens arbetsutskott den 20 januari. En första sammanställning av intressanmälan som var ute under slutet på fjolåret kommer också att redovisas första gången vid det tillfället. 

Det här är ett viktigt beslut som vi kommer att få leva med under många år. Att det finns ett stort engagemang är bra. Flera frågor ställs, flera alternativ vänds och vrids och slutligen blir det det nog ett bättre beslut på det sättet. Så det kan vara bra att det får ta tid. 

Upphovsrätten och teknisk utveckling

Den digitala informationsteknologin har gjort att det i praktiken är noll marginalkostnad att kopiera och distribuera musik och film. 

Detta betyder att förutsättningarna för att hävda upphovsrätten förändrats. 

I den situationen kan jag se två förhållningssätt: 

1. Acceptera att förutsättningarna för att hävda upphovsrätten har förändrats sedan 60-talet, då dagens upphovsrättslagstiftning skrevs. Och påbörja arbetet med hur upphovsrättslagstiftningen bör förändras. 

Att ta fram förslag till en ny lagstiftning är ett grannlaga arbete, och lär inte gå att få fram i en handvändning. Men ju förr man börjar, desto snabbare blir man klar. Lämpligen borde en sådan utredning också, när man tar fram med ett förslag, ha svar på vilka konsekvenser förslaget får för bl a författare och kompositörer. 

2. Dagens (eller snarare, gårdagens) syn upphovsrätt ska hävdas, oavsett teknikutvecklingen. Eventuell ny lagstiftning ska, i de fall ny teknik hotar upphovsrätten, motverka den nya teknikens möjligheter. Oavsett om denna lagstiftning kan påminna om den kontroll av information som auktoritära regimer är så förtjusta i, och Sverige då brukar kritisera. 

Och denna nya lagstiftning ska genomdrivas, även om den ger kommersiella företag befogenheter, t ex vad avser husrannsakan, som är större än vad polis och åklagare har. Vilket blir fallet med IPRED. 

Jag tycker att alternativ 1 är bättre. 

Sverige kan ta lärdom

Ryssland stryper leveranserna, enligt egen utsago på grund av att Ukraina "tappar" av gas som passerar genom landet, utan att betala för gasen. 

Oavsett vad som är sant eller inte avseende Ukrainas beteende, faktum kvarstår att ett antal länder har mycket stora problem på grund av Putins beslut. 

Återstår att se vad konsekvenserna blir för den planerade gasledningen genom Östersjön. Ett möjligt utfall, är att Tyskland med flera länder inser att det är riskabelt att göra sig beroende av rysk naturgas, och därför avbrter projektet. Ett annat är att den nuvarande situationen att det medför större tryck på byggandet av gasledning för att minska problemen med passagen genom Ukraina.

Och sedan finns planerna på gasledning från Georgien genom Turkiet till Europa, som skulle minska beroendet av rysk gas.

En mycket komplex situation. Vi kan i Sverige vara tacksamma för att vi inte byggde fast oss i ryskt gasberoende, något som det fanns konkreta förslag om under 80- och 90-talet. Det hade allvarligt försämrat vårt säkerhetspolitiska läge.

Sällan har det varit så tydligt att handels-, energi-, säkerhets- och försvarspolitik hänger nära samman. Nu bör vi ta lärdom inför framtida beslut inom dessa politikområden.

Gunnar Hökmark, Göran Pettersson, SvD, SvD, DN, DN,

Är 6000 raketer också våld?

Dick Erixon ställer på sin blogg frågan: Varför fördömde inte Bildt 6000 raketanfall mot Israel? 

Det är en relevant fråga. 

Ett möjligt svar är att Carl Bildt faktiskt har fördömt Hamas raketanfall mot Israel som ett oacceptabelt våld, men media tyckte inte att det var så intressant att rapportera om detta. 

Rätt storlek eller fel fråga

På SvD Brännpunkt skriver tre moderata försvarspolitiker om försvarsmaktens högkvarter. De ondgör sig över att högkvarteret, fortfarande fyra år efter 2004 års försvarsbeslut, inte har minskat i storlek. Med hjälp av riksdagens utredningstjänst har de tagit fram ett siffermaterial som bygger under argumentationen. De avslutar med att skriva "Tänk att ha ett hockeylag med 20 spelare – och minst lika många ledare? Det är inte sunt."

Enligt Svenska Ishockeyförbundets verksamhetsberättelse 2007/2008, sid 21, består lagledningen för landslaget Tre Kronor inte av 20, men av 19 (nitton) personer(!). Tränare, ledare, manager, scoutingcoacher och allt vad det kan vara. Och då är inte någon personal med administrativa uppgifter inräknade. Även det lokala ishockeylaget Skå IK, som spelar i division 1D, har 8 (åtta) personer i ledningen för laget. 

De svenska förband som ska försvara Sverige och som skickas på insatser runt om i världen ska vara på internationell elitnivå. Inte spela i lägre divisioner. 

Ett mer allvarligt perspektiv på detta, är varför borgerliga försvarspolitiker utvecklar sådan energi att ifrågasätta och kritisera försvarets verksamhet och ledning? Regeringen och riksdagens alliansledamöter har under 2008 ägnat tid och kraft åt mediala utspel, liknande detta senaste, eller arbete i den så kallande genomförandegruppen. Detta har jag kommenterat här och här. 

Tänk om samma energi kunde riktas mot en seriös säkerhetspolitisk diskussion. En diskussion där Sveriges nationella intressen tydliggörs, hur dessa intressen ska tillvaratas, var dessa är hotade, vilka handlingsalternativ som finns avseende försvarets organisation och materiel samt vilka länder och organisationer som Sverige bör samarbeta med. 

Det skulle ge förutsättningar för en väl grundad säkerhets- och försvarspolitik. 

PS Fram till försvarsbeslutet 2000, och delvis ända till 2004, var försvarets ledningsorganisation distribuerad över landet. Det fanns militärdistrikt, marinkommandon, flygkommandon, försvarsgrensstaber m m. Vilket antal officerare som tjänstgjorde vid dessa är okänt, men torde sammantaget vara fyrsiffrigt. 

Högkvarteret 2009 har att hantera ett antal av de uppgifter som de 2000 respektive 2004 nedlagda staberna hade. Vilket högkvartertet alltså gör med samma personalstyrka som man hade 2003.